Sida 163
VIII.
Jordens vandring genom spillrorna af kometen Biela.
Den 27 november 1872.
Det är den hvarje ond gerning vidlådande förbannelsen, som bringar äfven kometerna mot deras undergång. Oregelbundet och tygellöst, såsom de stryka omkring i planetsystemet, stiftande oro och utbredande skräck, falla de slutligen sjelfva ett offer för sitt utsväfvande lefnadssätt. Vi hafva just ett varnande exempel derpå i kometen Biela. »Biela? Huru har en kosmopolit kunnat få ett czechiskt namn?» Det tillgick på följande sätt. I Josephstadt i Böhmen lefde en kapten vid namn Biela, hvilken såsom en ifrig vän af himmelen egnade mången stund af sitt lif åt dess betraktande. Biela hade upptäckt kometen 1825 IV fyra dagar efter Pons. Denne hade af sedermera kejserliga rådet Morstadt i början af 20-talet gjorts uppmärksam på den omständigheten, att de båda kometerna af 1772 och 1806 haft ett mycket lika lopp och att de derför möjligen torde kunna vara identiska. I sådant fall måste dessa himlakroppar återkomma 1826. Biela gick derföre detta år med full afsigt ut på kometfångst. För honom såsom matematiker var satsen: »fyra ögon se mer än två», icke obekant, och för att praktiskt tillgodogöra sig densamma instruerade han hvar och en af de om natten utsatta vaktposterna att hålla utkik på himmelen, med tillsägelse att så snart något misstänkt syntes genast anmäla det för honom. En ljusstark tub (kometsökare) skulle underlätta iakttagelsen. En sådan vaktpost (den lyckliges namn har ej öfvergått till efterverlden) uppsnappade verkligen en natt den ifrågavarande kometen och utlemnade honörn
