Sida 120
VII. Månskenssvärmeri
120 MÅNSKENSSVÄRMERI.
alla rörelser inifrån utåt proportionsvis gynnas, men hämmas utifrån inåt, medan på den bakre sidan just motsatsen eger rum. Följaktligen skulle man af förhållandet mella eruptionerna å ömse sidor kunna sluta till karaktären af de herskande krafterna och på grund deraf äfven till moder jordens dödssätt.
Äro dessa otaliga ringkratrar produkter af vulkaniska verkningar, hvari insjunkningar spelat blott en sekundär rol, så har jorden den härmed analoga fasen bakom sig redan sedan årtusenden, en fas af hvars natur näset vid Auckland (Nya Zeeland), omgifningarne af Yellowstone-sjön (Nordamerika) och Montenuove vid Neapel, som lifligt påminna örn månlandskap, lemna oss en miniatyrbild. Hafva emellertid dessa stora ärr uppstått blott genom instörtningar, utan någon som helst påverkan inifrån, så kunna vi vara öfvertygade, att samma öde hotar äfven jorden och att en gång otaliga sänkningskittlar af oerhördt djup skola utmärka de platser, der en af naturen knapt mera oroad generation så illa förstod att njuta af lifvet.
Dock, det är ingen dödlig förunnadt att skåda månens rygg, som bär vårt öde. Vi måste derför nöja oss med hans »ansigte». Och vi kunna det; ty äfven här.bilda otaliga rynkor och veck, som tiden dragit öfver detsamma, en, om än svårläst, dock icke helt och hållet oläslig skrift, och mången fotograf har lemnat oss ett troget konterfej af dessa drag i alla ställningar, en profil och en face.
Vi erinra oss med nöje denna ypperliga samling m ån-fotogram, som en belgisk fotograf på verldsutställningen i Wien 1873 bifogat de öfriga prof ven på sin konst. Visserligen befann sig detta »gamla» ansigte bland så många vackra damer och herrar i ett mycket vanskligt läge, och så ofta vi än styrde våra steg till denna afdelning, funno vi aldrig en enda menniska, som förstod saken eller ens önskade förstå den. Ja, jag tror till och med, att det så talrikt förbipasserande täcka könet ej ens hade en aning om, att de älskandes mångbepröfvåde vän och belysaren af alla nattligt ljufva stunder här var utstäld till tacksam dyrkan. Nå ja, han stod der
Källa: Project Runeberg ·