Read Runeberg

Stjernor och menniskor

Originalsida 376
Originalsida 376
Originalsida 376
Originalsida 377
376–377

Sida 376

XVI. E pur si muove

vi helsade på nämnda utställning. Rotationsriktningen från vester till öster demonstreras här mycket lämpligt af det land, som bland alla deltagarne i utställningen ligger vestligast och i hvars hufvudstad kretsloppet för hufvudstäderna på kontinenten slutas på samma sätt som för hela jorden på Filipinerna, för hvilkas upptäckt vi likaledes hafva portugiserne att tacka.

Denna pendel hänger follkornligt lodrätt öfver en elektromagnet och endast jemt och nätt så långt ifrån honom, att en beröring ej är möjlig. Vid undre sidan af blykulan befinner sig i stället för det omtalade stiftet en jernkärna, hvilken kraftigt attraheras af magneten och derigenom vid hvarje svängning af den sig mot hviloläget rörande kulan gifver henne en ny impuls. En messingsring med ingraverad gradindelning ersätter den utströdda sanden och gör det möjligt att mäta storleken af den båge, kring hvilken pendeln under en timme vridit sig ur det ursprungliga svängningsplanet.

Således skulle vi kunna hafva beviset för jordens omhvälfning om ej i fickan, så åtminstone i vårt rum, och det instruktiva instrumentet kan framdeles utan svårighet uppställas i alla skolor. Sålunda åskådliggör för oss instrumentet i denna form icke allenast jordens rörelse utan äfven den menskliga tankens, och det återstår oss ingenting mer att önska, än att denna sistnämnda måtte försiggå alldeles på samma sätt som rörelsen af en punkt på jorden, hvilken om än, betraktad från en låg ståndpunkt, synes försiggå blott i en cirkel och med upprepade tillbakasteg, likväl för den blick, som omfattar större rymder, i verkligheten aldrig återkommer till samma punkt i verldsrymden.

Källa: Project Runeberg ·