Sida 379
XVII. Tre ur på verldsutställningen
TRE UR PÅ VERLDSUTSTÄLLNINGEN. 379
Så gå sakerna oafbrutet sin naturliga gång. »Falla ser jag gren på gren,» och om man nu-tror sig med mumiehartset »Ofelbarhet» kunna hejda förruttnelsen, så är detta just en inbalsamering för eviga tider.
Här mötas mannens tankar inför konsturen, hvilka i verldsutställningens hallar ådrogo sig uppmärksamhet, och gossens tvifvel, sorp. började med det symboliska uret i klostrets korsgång. Strömmen är sluten, spänningen utjemnad.
Der, hvarest Österrikes industri slagit elektricitetens, mekanikens och optikens lagar i kedjor, spänt dem under oket, kastat dem i tvångsborgar, mörka kamrar och tuber, der stod äfven vid ingången en treenighet af ur, hvars pendelslag hos mig väckte dessa gamla minnen. Sol måne och stjernor afbildas här i sitt lopp - denna trio, hvars hjulverk djupast ingriper i menniskolifvets drifhjul.
De första uren försätta oss tillbaka i mythernas tidsålder, då menniskan tog det steg i kunskapen om himmelen, hvilket närmast följer efter hundens skall på månen. Med iakttagandet af solens upp- och nedgång måste upptäckten af dagens till- och aftagande förbinda sig, tidigast i cis- och trans-eqvatoriala zoner, der skilnaden skarpast framträder. Ännu hade det »stora himlaljuset», ej någon annan uppgift, än att utmärka de små tidsafdelningarne dag och natt. Ty vid samma tid inneslöt de månatligt vexlande faserna af det »lilla» himlaljuset den längsta epoken; man kände blott dagen, veckan (fjerdepartsmånen) och månaden. »Och Elohim gjorde två stora ljus: ett stort ljus att herska om dagen och ett litet ljus att herska om natten och stjernorna. Och Elohim satte deni på himmelens fäste, på det att de skulle lysa på jorden.» Och hvilken eländig, liten mask var icke menniskan ännu, när de båda ljusen för hennes räkning sattes på himmelen! I detta »på det att» framgår ur puppan denna duodez-upplaga af skapelsens blifvande herre redan såsom »egoist i vestficksfor-mat». Och detta var dock ännu blygsamhet i förhållande till senare generationers anspråk, hvilka ej längre ville hafva lagen
Källa: Project Runeberg ·