Sida 21
Kampen för tillvaron. Naturligt urval
liknande ursprung, har man ådagalagt genom att påvisa, att de under fosterstadiet utbildas ur ett anlag motsvarande det, som hos fiskarne utbildas till simblåsa. Fåglar och flädermöss äro utrustade med vingar; men undersöker man byggnaden af dessa vingar, så finner man, att de icke äro någonting annat än framben, som från gångorgan så småningom ombildats till flygorgan.
Det anförda må vara nog för att ådagalägga, hvilka stora förändringar i djurens utseende funktionsväxlingen af ett organ kan föranleda.
De förändringar, de särskilda djurarterna undergå, försiggå naturligtvis endast ytterst långsamt, med hopande, släktled efter släktled, af smärre olikheter. Emellertid hafva vi sett, att förändringarne kunna påskyndas, då naturförhållandena framkalla en häftigare kamp för tillvaron, liksom de å andra sidan fördröjas i samma mån som konkurrensen är mindre liflig, och sålunda fördelaktiga afvikelser äro mindre af behofvet påkallade.
För hela djur- och växtvärldens ombildning från några ytterst enkelt organiserade former till de nu högst utvecklade har åtgått en tiderymd, om hvars storlek vi knappast kunna bilda oss någon föreställning. Sannolikt löper man dock mera fara att tillgripa för små än för stora siffror, om man vill försöka uppskatta den tid, som förflutit, sedan det organiska lifvet först uppträdde på jorden. Så mycket är åtminstone visst, att många miljoner år måste ha åtgått till bildningen af alla dessa, tillsammans flere svenska mil tjocka, aflagringar, i hvilka de förstenade lämningarne af fornvärldens djur och växter ligga inbäddade.
Geologien, eller vetenskapen om jorden och dess utveckling, har genom att utreda, i hvilken följd de försteningsförande lagren äro skiktade öfver hvarandra, kommit till ett med utvecklingsläran öfverensstämmande resultat. De understa, d. v. s. de älsta, lagren innehålla blott lägre organismer, och i samma mån man i lagerföljden stiger uppåt och närmar sig nutiden, uppträda allt högre djur och växter. Så t. ex. äro fiskar de först uppträdande ryggradsdjuren, därefter följa groddjur, sedermera äfven kräldjur samt slutligen däggdjur och fåglar.
Om man emellertid väntar sig att i de försteningsförande lagren finna en oafbruten rad af mellanformer,
Källa: Project Runeberg ·