Om människans ursprung

som skulle förena de nutida djuren med deras stamformer, finner man sig högligen bedragen. Och vid närmare eftertanke inse vi, att det måste vara så. I första rummet måste vi betänka, att de flesta af dessa lager äro afsatta under vatten, och att således endast en ren tillfällighet är orsaken till, att stundom resterna af ett och annat landdjur blifvit inbäddade i det kalk- eller lerslam eller den sand, hvaraf lagrens hufvudmassa vanligen ursprungligen bildats. Vidare är det af vikt att ihågkomma, att jordytan ständigt befinner sig i en långsam rörelse, så att fördelningen mellan land och vatten undergår förändringar, som till och med på en mansålder kunna bli tydligt skönjbara. Hvad som i våra dagar är land, har under tidernas lopp omväxlande varit sänkt under hafvets yta och åter höjt däröfver. Likaså har den nuvarande hafsbottnen upprepade gånger varit upplyft öfver vattnet och bildat fastland eller öar. Men då vi ej kunna vänta att anträffa försteningsförande aflagringar från en viss tid på det nuvarande fastlandet, om ej detta under ifrågavarande tiderymd varit nedsänkt under vattnet, så inse vi, huru ofullständig och osammanhängande vår kunskap om de utdöda djuren och växterna nödvändigt måste vara. Största delen af jordens yta är för närvarande hafsbotten och otillgänglig för geologiska undersökningar. Kunde sådana där företagas, skulle de med all säkerhet bringa i dagen en ofantlig mängd för oss ännu okända mellanformer, som skulle utfylla många större och mindre luckor i djurrikets system. Till och med af det nuvarande fastlandet är blott en högst ringa del ännu geologiskt undersökt. Slutligen tillkommer ännu en viktig omständighet, nämligen att en stor del af de försteningsförande lagren blifvit genom hvarjehanda mäktigt förstörande invärkningar totalt söndersmulade och utplånade, hvarjämte många af de lager, som man haft tillfälle att undersöka, blifvit under tidernas lopp till den grad förändrade genom hela sin massa, att äfven de inbäddade växt- och djurlämningarne förändrats ända till oigenkänlighet.

Då vi sålunda se, att omständigheterna äro mycket ogynsamma, bör det snarare förundra oss, att så många värdefulla och upplysande fynd redan blifvit gjorda och alltjämt göras, i den mån de geologiska undersökningarne fortskrida.