Sida 23
Kampen för tillvaron. Naturligt urval
En bland de vackraste och fullständigaste rader af öfvergångsformer, som den geologiska vetenskapen bragt i dagen, bildas af stamformerna till vår nu lefvande häst. Genom denna förmå vi nu följa den entåige hästens ursprung tillbaka till ett djur af föga mer än en räfs storlek, med 5 tår på fram- och 3 på bakfötterna. Vi kunna steg för steg iakttaga, hurusom stamformerna började att alltmer uteslutande stöda på den mellersta tån, hvarvid denna förstorats, så att sidotårna blifvit upplyfta öfver marken och alls icke kunnat bidraga till stödet. Såsom onyttiga rudiment ha sidotårna alltmer förminskats; men ännu i dag ser man på hästens skelett rester af de sist försvunna sidotårna, ehuru dessa äro alldeles dolda af huden. Undantagsvis händer, att hästar födas, som ha dessa rudiment så utvecklade, att de äfven utvändigt framträda såsom tår ehuru de ej nå ned till marken. I detta afseende öfverensstämma dessa hästar med några af sina utdöda stamformer, hos hvilka sidotårna befunno sig i samma stadium af försvinnande. Ett sådant återuppträdande hos nu lefvande djur af kännetecken, som tillhört mer eller mindre aflägsna förfäder, kallas återgång eller atavism och är ett äfven hos andra djur stundom förekommande fenomen.
En vacker öfvergångsform mellan kräldjur och fåglar har man funnit i den märkvärdige Archaeopteryx (urfågeln), hvilken i vissa afseenden var en fågel, i andra åter ett kräldjur. Hufvudet liknade en ödlas och var försett med tänder; frambenen voro ombildade till med fjädrar försedda vingar, men i olikhet med förhållandet hos alla nu lefvande fåglar voro mellanhandsbenen fria, och de 3 väl utvecklade och fria fingrarne voro försedda med långa klor. Bakbenen voro en fågels; men svansen, som hos nutida fåglar är så ytterligt kort, var här lång som hos en ödla och var besatt med stora stjärtfjädrar, ett par för hvarje kota.
Man har äfven funnit från en senare tid rester af andra fåglar, hvilka, ehuru i nästan allt annat öfverensstämmande med nutida fåglar, visade den olikheten, att käkarne, i stället för att vara beklädda med en hornslida, voro försedda med värkliga tänder, samt att underkäkshalfvorna ej voro sammanvuxna. En början till näbbildning ser man hos en annan utdöd fågel, hos hvilken öfverkäkens främre del var beklädd af en näbblik
Källa: Project Runeberg ·