Sida 24
Kampen för tillvaron. Naturligt urval
hornslida, under det käkarne föröfrigt voro försedda med tänder.
Många andra stora luckor mellan de nu lefvande djuren hafva genom fyndet af utdöda mellanformer redan blifvit mer eller mindre fylda, ehuru det begränsade utrymmet ej tillåter att här omnämna dem.
Några af de kraftigaste bevisen för de högre djurens härstamning från lägre former finna vi uti hvarje individs utveckling i ägget och under ungstadiet.
Groddjurens ungar, de bekanta "klumpmaskarne", ha i början en fisklik kropp, och man skulle nästan kunna säga, att de på detta tidiga stadium värkligen äro fiskar, ty de visa alla de kännetecken, såväl yttre som inre, som utmärka fiskarne. Liksom dessa andas de med gälar och ha ett blott 2-rummigt hjärta, från hvilket bågformiga pulsåderstammar gå till gälarne. Sedermera utvecklas lungor, och benparen utväxa, och på detta stadium stanna några groddjur, de s. k. perennibranchiaterna, hvilka hela lifvet igenom andas med både gälar och lungor. Andra åter, såsom salamandrarne, förlora gälarne, men bibehålla svansen och gå upp på land. Andra slutligen, såsom grodor och paddor, gå ännu ett steg längre i ombildning, enär de äfven förlora svansen.
En groda passerar sålunda under sin utveckling ett fisklikt, ett perennibranchiatlikt och ett salamanderlikt stadium, och vi draga däraf den slutsatsen, att grodan bland sina förfader räknar liknande djurformer.
En art af de s. k. landsalamandrarne föder lefvande ungar, hvilka genomgå alla sina förvandlingar inom moderns kropp. Men äfven här äro de försedda med gälar, d. v. s. med andningsorgan, som blott användas af i vatten lefvande djur. Detta skulle vara fullkomligt oförklarligt, om vi ej finge antaga, att denna salamanderarts stamform, liksom andra salamandrar, födde sina ungar i vatten, där de i början andades med gälar, som, tack vare den envisa ärftlighetslagen, bibehållas äfven hos afkomlingarnes ungar, fastän de där äro till ingen nytta.
Embryonerna, eller utvecklingsstadierna i ägget, af däggdjur, fåglar, ödlor, ormar och sköldpaddor äro hvarandra i böljan så lika, att den, som ej känner deras ursprung, knappast kan afgöra, till hvilken af dessa grupper de höra. Alla ha gälspringor på halsens sidor, och
Källa: Project Runeberg ·