Växternas skyddsmedel emot yttervärlden

och bamburör, tamarind och lagerträd, omslingrade af jättelika slingerväxter, bilda ett för solstrålarna ogenomträngligt löfhvalf. Det råder i dessa skogar en egendomlig, beslöjad dager, ett slags halfmörker, som för växterna med deras okufliga begär efter ljus lätt kunde bli ödesdigert. Djupast är naturligtvis skuggan nere vid själfva marken; ju högre upp man klättrar på en stam, dess ljusare blir det, och högst upp i trädens toppar råder vanligt dagsljus. Dit upp är det också som växterna bege sig, de klättra upp i trädtopparna, där de klänga sig fast med sina rötter om grenarna — det är som hade hela växtligheten ryckt hundra fot upp i höjden. Utom för slingerväxterna är detta naturligtvis endast möjligt för de växter, hvilkas frön lätt kunna föras upp i luften, och man finner också att alla epifyters frön antingen äro ytterst lätta, så att minsta vindstöt kan bortföra dem, eller klädda med ett köttigt hölje, så att de för den skull af apor och fåglar föras upp i trädens toppar, eller också i besittning af en särskild flygapparat, bestående af en hårpensel, ungefär som hos vår vanliga maskros. Ett frö, som tack vare någon af dessa egenskaper fastnat i en fuktig springa på stammen eller efter att ha passerat ett djurs tarmkanal tillika med uttömningarna från denna fastnat på en gren, kommer vid groningen att utvecklas till en planta, som, hvad tillgången på ljus och kolsyra beträffar, är mycket väl lottad Men växterna lefva ej endast af ljus och luft, utan äfven af vatten med däri lösta mineraliska beståndsdelar. Det tyckes nästan som hade våra epifyter kommit ur askan i elden, då de för att försäkra sig för bristen på ljus, till den grad vågat utsätta sig för vattenbrist, att de till växtplats valt trädtopparna och i stället för att borra sina rötter ned i jorden, slå dem kring en torr trädstam.

Det förtjänar också anmärkas, att hvad som i första hand gör lifvet möjligt för dessa epifyter, är det oerhört fuktiga klimat, som råder i de tropiska urskogarna. I trakter, där klimatet är torrt och luftens fuktighet ringa, finnes ingen epifytisk växtlighet. Väl är det sant, att man äfven hos oss finner växter, hvilka såsom våra vanliga mossor kunna lefva på träd, men hvad som sätter dessa växter i stånd härtill, är ej några särskilda skyddsinrättningar, utan fast mera en egendomlig härdighet hos