Sida 31
2. Skyddsmedel mot för stark transpiration
till användning, särskilt hos en del till calla-familjen hörande epifyter. Dessa äga då tvänne slags rötter, dels korta fäströtter, som sno sig om trädgrenen, hvarpå epifyten lefver, dels långa näringsrötter, som tillväxa ofantligt snabbt nedåt i lodrät riktning och i regel förbli ogrenade tills de nå marken, där de borra sig ned och förgrena sig som vanliga rötter. Näringsrötterna kunna uppnå en så enorm längd, att till och med en epifyt, som befinner sig mer än hundra fot upp i luften, genom dem kan nå förbindelse med marken. Den olika rol, som fäst- och näringsrötter spela för växten, ger sig äfven till känna i deras inre byggnad, i det nämligen i fäströtterna hufvudsakligen de mekaniska väfnaderna nå en stark utbildning, medan i näringsrötterna de vattenförande kärlen äro synnerligen stora och talrika.
Ännu märkvärdigare är det medel hvarigenom några andra till calla-familjen hörande växter förmå härda ut uppe i trädtopparna. Äfven hos dem finnas särskilda fäst- och näringsrötter, men i stället för att i form af långa tåg förena växten med marken, böja sig näringsrötterna utåt och uppåt, förgrena sig starkt och flätas samman till ett slags korg, påminnande om ett fågelbo och ofta upptagande en hel kubikfots rymd. På detta af rötter bildade flätvärk samlar sig småningom ett helt lager af s. k. humusjord; än fastnar ett nedfallande blad, än en trädgren, än en fågels uttömningar, och i denna småningom multnande massa, som alltjämt ökas, låter växten hundratals rottrådar skjuta in. Ur flätvarkets midt skjuter den korta stammen fram omgifven af blad, som äro rosettformigt grupperade samt likaledes uppsamla humus, och på detta sätt skaffar epifyten sig högt uppe i trädtopparna en jordmån, som ej blott räcker till dess egna behof, utan äfven efter hand blir växtplatsen för mossor och små ormbunkar.
En egendomlig motsats till dessa växter bilda de epifyter, hvilka höra till ananasfamiljen. Deras rötter äro hvarken tjocka eller talrika, ja de kunna till och med alldeles saknas, och där de finnas tjäna de endast till att fästa växten vid trädstammen. De organ, som här förse växten med vatten äro bladen. Dessa äro nämligen oskaftade, rosettformigt anordnade vid basen af den korta stjälken och sluta så tätt tillsamman, att en fullkomligt
Källa: Project Runeberg ·
