Sida 43
5. Skydd mot köld
sin natur äro knoppfjällen ingenting annat än ombildade blad, som mist sin uppgift att assimilera och i stället utbildats till skyddande (värme-oledande) organ. Så enformigt deras yttre ter sig, är dock den inre byggnaden mycket växlande; hos pilarterna t. ex. är det själfva öfverhuden och särskilt dennas yttervägg, som når en rent af kolossal tjocklek och utgör det förnämsta skyddet; hos boken fyllas öfverhudscellerna fullständigt af ett hartsartat ämne, och knoppfjällens inre utgöres af starka bastceller, som förläna organet en hög grad af fasthet och härdighet. Hos somliga poppelarter hopkittas de olika knoppfjällen medels hartsartade ämnen; hos andra, t. ex. hästkastanjen, finnas på öfverhudens yttersida särskilda körtlar, som afsöndra en blandning af gummi och harts, hvaraf fjällens yta öfverdrages. Lindens knoppfjäll utgöras af en tämligen tunnväggig och i och för sig värnlös vätnad, men i denna väfnad finnas ovanligt stora och talrika cellhåligheter, fylda med slem, som här tjänstgör som värme-oledare; hos almen uppträder korkbildning o. s. v. — Äfven de unga grenarna, hvilka ej såsom stammen omges af ett tjockt och skrofligt korklager och inte häller som de örtartade växterna under vintern äro täckta af snö, erhålla ofta ett välbehöfligt skydd därigenom att cellerna i det yttre barklagret förses med starkt förtjockade (kollenkymatiska) väggar.
En egendomlighet, som om vintern kommer samtliga träd och buskartade växter väl till pass, består däri att stammen leder värme betydligt lättare i sin längdriktning än på tvären. Man kan visa detta genom ett mycket enkelt experiment. Sätter man en uppvärmd strumpsticka eller dylikt rakt emot en glasplatta, som man förut öfverdragit med ett tunnt vaxlager, smälter naturligtvis vaxet i stickans närhet, och den härigenom uppkomna fläcken är alldeles rund, enär värmet fortplantat sig lika lätt åt alla håll i glasskifvan. Men gör man samma försök med ett jämnhyflat trästycke, skall man finna att den fläck, på hvilken vaxet smält, ej är rund, utan aflång, den bildar en s. k. ellips, hvars längsta axel är riktad åt samma håll som fibrerna i trästycket. I denna riktning fortplantar sig sålunda värmet lättare än på tvären. för träd och buskar blir det härigenom möjligt att bättre än annars draga nytta af den blida temperatur, som råder
Källa: Project Runeberg ·