Sida 47
5. Skydd mot köld
Fig. 7.
skaften åter att höja sig, bladen vika småningom ut sig, och när en halftimme förgått har växten återfått sitt vanliga skick och kan nu retas på nytt.
Undersöker man sensitivan närmare, varsnar man att öfverallt där ett småblad är fäst vid bladskaftgrenen finnes en uppsvällning af ungefär en half mm. längd, att vidare hvarje bladskaftgren medels en liknande, fast större uppsvallning är fäst vid det gemensamma bladskaftet och att detta senare vid sin nedre del äfven äger en dylik 5—6 mm. lång uppsvällning. Den inre byggnaden af en sådan uppsvällning eller bladdyna, som det äfven heter, är följande: innerst i midten genomdrages organet af en del tätt sammanträngda kärlknippen, som komma från stammen och gå ut i bladskaften och bladen; omkring denna kärlknippering ligger en väfnad, som består af runda, tunnväggiga, klorofyllförande och starkt vattenspända celler, skilda från hvarandra genom tämligen stora cellmellanrum; utåt omgifves väfnaden af en klyföppningsfri öfverhud.
Det är efter hvad man med säkerhet vet just i dessa bladdynor, som de förändringar äga rum, hvilka åstadkomma bladens rörelser. Man kan öfvertyga sig härom, ifall man skär bort ett blad med iakttagande af att snittet går tvärs igenom bladdynan, och sedan för att snittytan
Källa: Project Runeberg ·