Sida 69
8. Skyddsmedlens uppkomst
Vore därför afkomman absolut lik fadern eller modern skulle ingen utveckling vara möjlig. Men så är ej fallet. Redan den omständigheten, att en son aldrig är fullkomligt lik sin far eller en dotter sin mor, visar att afkomman har en bestämd benägenhet att variera, d. v. s. antaga egenskaper, som föräldrarna ej ägde. Man behöfver endast en sommardag gå ut på en äng för att finna, att en mängd växter, som påtagligen tillhöra samma art, skilja sig från hvarandra ej blott till storlek utan äfven till bladens behåring, blommornas färg och form o. s. v. Den vanliga fågelörten (Polygala vulgaris) uppträder än med blå blommor, än med röda eller violetta och stundom med rent hvita; prästkragen (Chrysanthemum Leucanthemum) finner man än nästan glatt, än starkt hårig, än med djupt flikiga, än med endast sågade blad. Ännu tydligare framstår detta variationsbegär, om vi kasta en blick på kulturväxterna. De olika potatissorterna, som odlas i vårt land och som äro hvarandra så olika med afseende på blommornas färg och jordknölarnas form och smak, härstamma dock från en enda art, som i tidernas längd splittrats i så många olika former. Af äppelträdet finnes det i Europa omkring tusen olika varieteter, som alla härstamma från en gemensam urform, och en lika stor variationsförmåga äga många vildt växande arter, fastän mångfalden af former här lättare undgår uppmärksamheten.
En arts varieteter kunna ofta vara skilda från hvarandra genom så många och så viktiga kännetecken, att de jämförda med hvarandra, te sig som själfständiga arter. Också är uppfattningen af hvad som är art och varietet mycket olika hos olika naturforskare, och det händer ej sällan att former, som af den ene anses som varietet af en enda art, af en annan förklaras vara lika många själfständiga arter. I allmänhet följer man emellertid den grundsatsen, att så länge tvänne djur- eller växtformer, de må för öfrigt vara huru olika som hälst, sammanbindas genom mellanformer, äro de att betrakta som varieteter af samma art. Men häraf följer också, att om t. ex. mellan tvänne växtformer, som i väsentliga hänseenden skilja sig från hvarandra, mellanformerna dö ut och försvinna, bli de båda kvarlefvande formerna likstälda med dem som man kallar arter. Ett sådant mellanformernas utdöende är mycket vanligt i naturen och står i samband
Källa: Project Runeberg ·
