Sida 70
8. Skyddsmedlens uppkomst
därmed att kampen mellan besläktade former alltid är den hetaste. Ty sådana arter fylla i det närmaste samma plats i naturens hushållning, de fordra samma slags föda, äro utsatta för samma faror o. s. v., och om därför den ena formen har äfven en helt obetydlig fördel framför den andra, får den starkare lätt öfverhand och utrotar den svagare.
Det är hufvudsakligen dessa trenne fullt bevisade sakförhållanden (variation, ärftlighet och kamp för tillvaron), som bilda grundvalen för utvecklingsläran. Det behöfs i sanning hvarken rik fantasi eller öfverdrifven tankeskärpa för att inse, att då dessa faktorer äro värksamma, måste under tidernas lopp de organiska varelserna drifvas fram mot en allt högre och högre fullkomlighet. I fria naturen bli förhållandena emellertid ofta högst invecklade, så att t. ex. en egenskap, som på en punkt af jorden kan vara till stort gagn för en art. på en annan punkt kan vara rent af skadlig. Af vissa fågelarter kan man i våra skogar stundom få se ett enstaka exemplar med alldeles hvit fjäderdräkt; en sådan individ skulle i fjälltrakter, där marken under en stor del af året är hvit, betydligt lättare undgå sina fienders uppmärksamhet än sina grå eller brunfärgade kamrater och sålunda i kampen för tillvaron vara bättre lottad än dessa, men i sydligare skogstrakter är förhållandet tydligen omvändt. På en afskild ö, där växtätande djur äro sällsynta, är utbildningen af taggar och öfver hufvud taget skyddsmedel emot djur en onödig lyx, och de former, hos hvilka en antydan till sådana bildningar möjligen uppträder, äga här ej någon fördel framför de andra och bli därför ej förhärskande. På ön Sankt Helena, där växtligheten under lång tid frodats ostörd af betande fyrfotadjur, var densamma vid européernas ankomst nästan alldeles värnlös mot djurens angrepp och förstördes därför snart af de importerade getterna, under det att införda europeiska växter, som under årtusenden härdats i kampen mot djurvärlden, bemäktigade sig terrängen.
Från denna synpunkt blir närvaron af taggar, rafider, garfsyror och dylikt lätt att förstå, ty det är klart, att just de individer, som ägt den största garfsyrehalten, de starkaste taggarna o. s. v., fått stå jämförelsevis orörda, de ha fortplantat sig och lämnat sina fördelaktiga
Källa: Project Runeberg ·
