Verldens undergång

94

ben, då de ej längre skola gå? Hvarför armar, då de ej längre skola arbeta? ... En af våra kyrkofäder, Origenes, ansåg, att dessa kroppar voro fullkomligt runda klot. Det vore logiskt, men hvarken vackert eller synnerligen intressant.”

"Det är bättre att liksom den helige Gregorius af Nyssa och Augustinus att antaga, att de återuppväckta kropparne skola ha mensklig form, en genomskinlig slöja för själens skönhet,” svarade ärkebiskopen af Paris.

Sålunda resumerade den franske kardinalen den moderna kyrkans åsigter om kropparnes återuppståndelse. Angående de skilda meningarna om platsen för uppståndelsen, antalet af uppväckta, deras utbredning öfver jordklotets yta, de utvaldes och fördömdes slutliga vistelseort, var det omöjligt att komma öfverens. Hufvudintrycket af diskussionen blef dock, att man borde fatta skriftens ord figurligt, att hvarken den teologiska himmelen eller helvetet betecknade verkliga platser, att dermed menades själstillstånd af 'lycka eller smärta, och att det eviga lifvet, hvilka nu än dess former blefve, skulle framlefvas på några af de otaliga verldar, som befolka rymderna. '

Sålunda tycktes de kristna idéerna ha för upplysta sinnen gradvis modifierat sig allt efter astronomiens och de andra vetenskapernas utveckling.

Påfven och de fleste prelaterna fasthöllo dock envist vid de gamla troslärornas absoluta tillämpning och vid dogmerna, som dekreterats af de forna kyrkomötena.

Föga frågade man efter kometen. Påfven gaf dock per telefon order till alla biskopsstift, hvilka stodo i ständig förbindelse med honom, att offentliga böner skulle läsas för att blidka Guds vrede och från den bäfvande menskligheten bortvända den högste domäarens straffande hand. Fonografer läto i alla kyrkor höra påfvens egen röst.