Sida 93
5. Conciliet i Vatikanen
93
barn, man och gubbe? Säkerligen icke. Men fins det i eken, i fjärilen, i mannen qvar en enda af molekylerna i ekens brodd, i embryot till en mask, i embryot till en menniska? Hvilken är då den princip, som kan bestå under alla dessa växlingar? Denna princip är något reelt, icke imaginärt. Den är icke själen, ty växterna lefva utan att ha någon själ, i den mening vi fästa vid detta ord. Det är, likvisst, en immateriel kraft. Öfverlefver den kroppen? Möjligt. Den helige Gregorius af Nyssa tänkte så. Om den är orubbligt förenad med själen, kan den vara bestämd att återskänka honom en ny kropp identisk med den, som döden beröfvat honom, till och med om denna kropp ej besutte en enda af de molekyler som den egt under något ögonblick af sitt jordelif, och det skall dock lika väl vara vår kropp som den vi egde vid fem, vid femton, vid trettio eller sextio års ålder.
En sådan kropp öfverensstämmer fullkomligt med den Heliga skrifts uttryck, att själarna vid tidens slut skola för evigt återtaga sina kroppar.
Tillåten mig, mina högvördige fäder, att utom Gregorius af Nyssa anföra ännu en filosof, Leibnitz, hvars åsigt var, att principen för det fysiologiska lifvet är ovägbar, men ej okroppslig, och att själen förblifver förenad med denna princip, medan den är skild från den vägbara och synbara kroppen. Jag vill hvarken hylla eller förkasta denna hypotes. Jag anmärker endast, att den kan tjena att förklara återuppståndelsedogmen, till hvilken hvarje kristen bör sätta absolut tro.
Detta försök till försoning mellan förnuftet och tron,” afbröt den kroatiske biskopen, "är värdt allt erkännande, men synes mig i all sin sinnrikhet föga antagligt. Skola dessa kroppar likna våra? Om de äro fullkomliga, oåtkomliga för verldens lockelser, danade för de nya förhållandena, böra de ej besitta något organ, hvaraf de ej kunna betjena sig. Hvarför en mun, då de ej längre skola äta? Hvarför
Källa: Project Runeberg ·