Verldens undergång

92

'icke den obetydligaste, ärkebiskopen af Paris i egen person, bestiga talarstolen och förklara, att dogmen om de dödas uppståndelse kunde diskuteras utan fara för kyrkan, den kunde tolkas genom en kompromiss mellan förnuftet och tron. Enligt hans åsigt kunde man hålla på dogmen, allt under det man förnuftsenligt häfdade omöjligheten af våra egna kroppars materiella uppståndelse.

'"Den helige Thomas,” sade han, "försäkrade, att före återuppståndelsen skola alla kroppar fullständigt upplösas genom eld. Med don Calmet (Afhandling om de dödas uppståndelse) vill jag äfven tillägga, att detej kan vara omöjligt för den allsmäktige Skaparen att återförena de kringspridda molekylerna på det sättet, att det i en återuppväckt kropp ej finnes någon molekyl, som ej tillhört honom under hans lefnad. Men ett dylikt mirakel är ej nödvändigt. Den helige Thomas har sjelf visat, att denna materiens fullkomliga identitet ej är nödvändig för att åstadkomma fullständig identitet mellan de återuppståndne och den genom döden upplösta kroppen. Jag tänker derför, att bokstafven bör lemna plats för andemeningen.

Hvilken är principen för de lefvande kropparnes identitet? I sjelfva verket skulle — under den ständiga omsättning, som karakteriserar det fysiologiska lifvet — det materiel, som successivt tagit upp plats i en kropp allt från barndomen, utgöra en kolossal massa. Materien förflyttas och vexlar utan afbrott; men organismen förblifver densamma, fastän den modifieras till storlek, form och invärtes konstitution. Har ekens uppspirande brodd, dold mellan sina begge hjertblad, upphört att vara samma växt, när den skjutit upp till ett majestätiskt träd? Är insektslarvens embryo, ännu inneslutet i ägget, ej längre samma insekt, när det blifvit löfmask, puppa och fjäril? Är det menskliga embryot ej längre samma individ, när det utvecklat sig till