Sida 91
5. Conciliet i Vatikanen
91
drade. Hundra sekler — och det är ej mycket i en planets historia — ensamt hundra sekler gåfve tre hundra milliarder återuppståndne. Om den jordiska menskligheten ej lefde längre än hundra tusen år skulle hon bjuda yttersta domen på ungefär tre tusen milliarder återuppståndna män, qvinnor och barn. Oeh min beräkning är ändå så måttlig som möjligt, ty jag tar ej den jordiska befolkningens tillväxt med i räkningen. Man svarar mig kanske, att endast de kristne skola återuppväckas. Men hvad blefve det då af de andre? Två måttstockar, döden eller lifvet, natten eller dagen, svart eller hvitt! Den gudomliga orättvisan och godtycket regerande öfver naturen! I kunnen ej gilla en sådan lösning; de eviga lagarne äro desamma för alla. Nåväl, dessa tusentals milliarder återuppståndne, hvar skulle ni placera dem? Visa mig den Josaphats dal, som kan rymma dem alla! Ni skulle sprida dem rundt omkring jorden? Ni skulle betäcka jordklotet med en skog af menskliga kroppar? Nåväl, kuru skulle de vid antipoderna kunna skåda menniskones son? Han finge resa jorden rundt? Det är möjligt ... Men sedan? Hvad skulle det blifva af denna ofantliga befolkning? De utvalde skickades till himmelen och de fördömde till helvetet? Hvart? ... Svårigheter på svårigheter, orimligheter på orimligheter. Nej, mina högvördige fäder, skriftens ord kunna icke, böra icke tagas efter bokstafven. Jag önskar, att här icke funnes teologer med inåtvända blickar, utan astronomer, hvilkas ögon äro riktade mot himmelen, mot ljuset ... mot sanningen!”
Dessa ord hade uttalats under ett obeskrifligt tumult; flere gånger hade man velat fråntaga den kroatiske biskopen ordet, man knöt näfven åt honom och kallade honom schismatiker, men conciliets reglementen skyddade talfriheten. En irländsk kardinal steg upp, påkallade mot honom kyrkans ljungeldar, talade om excommunisering och bannlysning; men man såg då en af den galliska kyrkans prelater, och
Cå
Källa: Project Runeberg ·