Verldens undergång

113

I vårt århundrade ha förutsägelserna om verldens slut flere gånger stälts i samband med kometers ankomst. Bielas komet, till exempel, skulle korsa jordens bana den 29 oktober 1832, och den gjorde så också, enligt kalkylens förutsägelse. Stort oväsen! Återigen var verldens undergång förestående. Menniskoslägtet hotades. Hvad skulle det blifva af oss.

Man hade förvexlat jordens omloppsbana med jorden sjelf. Vår jord skulle ej alls på samma gång passera samma punkt som kometen, men först en månad senare, den 30 november, och kometen skulle aldrig komma oss närmare än på tjugu tusen mils afstånd. Än en gång kom man undan med blotta förskräckelsen.

Samma förhållande år 1857. Någon olycksprofet hade till den 13 juni bebådat återkomsten af Karl den femtes beryktade komet, och mer än en förskrämd själ darrade härför och i Paris belägrades biktstolarne mer än vanligt.

Ny förutsägelse för 1872 med åberopande af en astronom, som ej alls befattat sig dermed (M. Plantamour, direktör för Gendves observatorium).

Liksom kometerna ha alla andra himmelska eller jordiska fenomen förknippats med tanken på menniskornas och tingens omedelbara och totala undergång; fenomen sådana som totala solförmörkelser, hemlighetsfulla stjernor, hvilka helt plötsligt dykt upp på himlahvalfvet, stjernregn, väldiga vulkaniska utbrott, hvilka sprida natt omkring sig och tyckas dränka hela verlden i aska, jordbäfningar, som störta omkull städer och uppsluka menniskor och deras boningar.

Solförmörkelsernas annaler skulle kunna fylla en volym, lika intressant som kometernas historia. För att endast tala ett ögonblick om de modernare, så hade en af de senaste totala solförmörkelserna, af den 12 augusti 1654, bebådats af astronomerna, och detta meddelande förorsakade en