Verldens undergång

114

gränslös förskräckelse. För den ene betydde den allmän statsrevolution och katolicismens undergång; för den andre en ny syndaflod; den tredje väntade sig hvarken mer eller mindre än hela jordklotets uppflammande; de minst exalterade ansågo, att den skulle ha till följd luftens förpestande. Tron på dessa tragiska verkningar var så allmän, att på läkarnes uttryckliga befallning en massa förfärade menniskor stängde in sig i hermetiskt slutna, uppvärmda och parfymerade källare, hvilka skulle skydda dem mot den giftiga luften. Detta kan man uttryckligen läsa i Fontenelles Les Mondes. En annan författare från samma sekel, P. Petit, berättar i sin "Afhandling om kometernas natur,” att förskräckelsen ökades dag från dag inemot det fruktade datum och att en kyrkoherde på landet, som ej hade tid att bikta alla sina sockenbor, blef nödsakad berätta för dem, att solförmörkelsen uppskjutits på fjorton dagar ... De sista totala solförmörkelser, som iakttagits i Frankrike 12 maj 1706, 22 maj 1724 och 8 juli 1842, och till och med de starka, men ej totala förmörkelserna af 1847, 51, 58, 60 och 70, gjorde ett mer eller mindre lifligt intryck på lättskrämda sinnen; inom flera klosterskolor höllos särskilda gudstjenster. Den mystiska uppfattningen håller dock nu på att fullständigt försvinna hos de bildade nationerna, och utan tvifvel skall nästa totala solförmörkelse, den 28 maj år 1900, ega rum utan att ingifva den ringaste fruktan på denna sidan om Pyrenéerna; men kanske man ej vågar hysa samma förhoppning i afseende på dess spanska åskådare. I ociviliserade länder ingifva än i dag dessa företeelser samma förfäran som i forna tider hos oss. Resande konstatera detta för hvarje gång, särdeles i Afrika. Under solförmörkelsen af 18 juli 1860 såg man i Algeriet män och qvinnor läsa böner, andra fy till sina boningar. Under solförmörkelsen den 29 juli 1878, som var total i Förenta Staterna, greps en neger plötsligen af vansinne, och öfver