Sida 129
7. Sammanstötningen
129
De katolska kyrkorna, de reformerta och protestantiska templen, judarnes synagogor, de grekiska och ortodoxa kapellen, muselmanska moskéer, kinesiskt-budhaistiska kupoler, - spiritisternas helgedomar, alla studiesalar för de teosofiska, occulta, psykosofiska och antroposofiska förbunden, den nya gallikanska religionens kyrkor, alla föreningsplatser för de skilda kulter, som ännu beherskade menskligheten, voro belägrade af troende under denna minnesvärda fredag den 13 juli, och i sjelfva Paris omöjliggjorde de i portalerna hopade massorna allt tillträde till kyrkorna, i hvilkas inre man ' kunde få se de troende ligga framstupa, rullande sig i stoftet med ansigtet mot golfvet. Bönerna mumlades med låg röst. Men ingen sång, 'ngen orgelmusik, inga psalmverser eller klockor. Allt var tyst. Biktfädren voro belägrade af biktbarn, som väntade på sin tur, liksom. under forna tider af naiv och brinnande tro, hvarom medeltidens krönikor berätta.
På gatorna, på boulevarderna, öfverallt samma dödstystnad. Man ropade ej längre ut varor, sålde icke, tryckte icke längre en enda tidning. TI luften hade alla luftskepp och styrbara ballonger försvunnit. De enda fordon, som man såg fara förbi, voro likvagnarna, hvilka förde kometens första redan otaliga offer till krematorierna.
Den 13 och 14 juli hade förflutit utan olyckshändelser. Med hvilken spänd ängslan väntade man ej på den sista natten!
Solnedgången har kanske aldrig varit så bländande, himlen så klar. Dagens stjerna sjönk ned i en bädd af guld och purpor. Dess röda skifva skred ned bakom horisonten. Men stjernorna började ej glimta. Natten föll icke på! Efter solens dag följde kometens, belyst af ett intensivt ljus liknande norrskenets, men lifligare, brytande fram ur en kolossal, hvitglödande härd, som ej strålat under dagen, emedan -den då låg under horisonten, men som säkerligen i ljusstyrka kunnat rivalisera med solen, Denna ljuskälla höjde
Källa: Project Runeberg ·