Sida 131
7. Sammanstötningen
1381
förlorat den del af sitt ljus, som den mottog från solen; detta skenbara slocknande berodde isynnerhet på en kontrastverkan, ty då de nyss bländade ögonen blifvit vana vid detta nya ljus, föreföll det lika intensivt som det förra, men
blåblekt, dystert, graflikt. Aldrig hade jorden tett sig i sådan belysning, och detta ljus tycktes att börja med ej hafva någon färg alls, det hela var som en kalkljusillumination, öfver hvilken man skönjde hopslingrade blixtar. Luftens torrhet blef alldeles outhärdlig, en förfärlig ugnshetta nedströmmade ofvanifrån och atmosferen förpestades af en hisklig svafvelstank, frambragt af ozonens öfvermättning med elektricitet, Hvar och en trodde sitt sista ögonblick vara inne,
Källa: Project Runeberg ·