Sida 140
7. Sammanstötningen
140
Hvilket underverk? Åh, det var mycket enkelt. XXV:e Seklet förklarade i denna nya upplaga, att dess korrespondent i Rom gjort sig till språkrör för ett lösligt rykte, att meteormassan ej krossat någonting alls i sjelfva Rom, utan fallit ned ganska långt bort från staden. Sanct Peters-kyrkan och Vatikanen hade underbart räddats. Men tidningen hade i alla verldens länder utgått i hundratals millioner exemplar. Det var en briljant affär.
Krisen gick öfver. Småningom återfick den upprörda menskligheten sina krafter, lycklig öfver att lefva. Natten var fortfarande upplyst af den öfver allas hufvud sväfvande kometens egendomliga ljus, af meteorfallen, som ännu fortforo, och af de öfver allt härjande eldsvådorna. Då dagen bröt in, vid half fyra-tiden, hade redan tre timmar förflutit sedan kometen törnade emot jordklotet och dess kärna hade dragit bort i sydvestlig riktning, men vår planet var fortfarande helt och hållet dränkt i kometens svans. Sammanstötningen hade egt rum kl. 12,18 i Paris, alltså kl. 12,s5s i Rom, i enlighet med presidentens för Franska Astromiska Sällskapet fullt exakta förutsägelse, hvilken våra läsare kanske påminna sig.
Medan största delen af det jordens halfklot, som var vändt mot kometen vid sammanstötningen, hemsökts af denna muskelsammandragande torrhet, denna qväfvande hetta, denna ohyggliga svafvelstank och denna letargiska slöhet, som förorsakades af atmosferens motstånd mot kometens framfart, af ozonets öfvermättade elektrisation och blandningen af qväfoxidul med de högre luftlagren, hade det andra halfklotet blifvit nästan alldeles oberödt, med undantag af de atmosferiska oroligheter, som nödvändigt måste alstras genom jemnvigtsrubbningen. Lyckligtvis hade kometen endast snuddat vid jorden och sammanstötningen varit långt ifrån central. Utan tvifvel hade äfven jordklotets egen attraktion varit en kraftigt verkande faktor
Källa: Project Runeberg ·