Verldens undergång

141

vid meteormassans nedstörtande i Italien och Medelhafvet. I alla händelser blef kometens omloppsbana totalt förändrad genom denna rubbning, medan &å andra sidan jorden och månen helt lugt fortsatte sitt lopp omkring solen, som om ingenting inträffat. Från parabolisk blef kometens bana elliptisk med sitt afelium nära den punkt af ekliptikan, der hon underkastats vår planets attraktion.

Då man senare gjorde upp den statistiska beräkningen af kometens offer, befanns det att antalet af döde uppgick till fyrtiondedelen af Europas befolkning. Ensamt i Paris, som bredde sig öfver en del af de förra departementen Seine och Seine-et-Oise samt räknade nio millioner invånare hade öfver två hundra tusen aflidit. Dödligheten hade der tredubblats med ingången af den fatala veckan, fyrdubblats den 10 juli, aftagit med anledning af de lugnande diskussionerna i Institutet. Olyckligtvis hade paniken tagit till värre än någonsin, allt efter som himlakroppen under de sista timmarna närmade sig, och dödligheten hade femdubblats; nästan alla slags fysiker hade strukit med. Fredagen den 13 juli, aftonen före sammanstötningen, hade alla slags umbäranden, bristen på föda och sömn, hudens transpiration, febern i alla organer, hjertats öfverretning och hjernkongestioner, uppdrifvit dödlighetssiffran ända till 10,000. Men vid det stora anfallet af den 14 juli hade struphufvudets förtorkning, luftens förgiftande af koloxid, lungornas kongestion, trängseln i källrarna, andningsorganernas förslappning och blodeirkulationens upphörande kräft det oerhörda antalet af öfver hundra tusen offer. En del dödligt angripna lefde ända till morgondagen och vissa förlängde till och med några dagar sin för alltid dödsdömda tillvaro. Det åtgick fjorton dagar, innan det normala tillståndet åter inträdde. Under denna olycksmånad hade 17,500 barn kommit till verlden i Paris, men nästan allesammans dödfödda,