Sida 8
1. Rymdens hotelser
Likväl blef det vid observatoriet i Gaorisankar som alla observationerna af kometen centraliserades. Uppfördt på jordklotets högsta alptopp, åtta tusen meter öfver hafvet, midt i den eviga snön, som dock medels nya, kemi-elektriska procedurer förjagats på flere kilometers afstånd från helgedomen, nästan beständigt dominerande med flere hundra meter de högst sväfvande molnen, höjande sig i en ren och förtunnad luftkrets, erbjöd detta observatorium de utomordentligaste fördelar. Med blotta ögat urskilde man der månens kittlar, Jupiters drabanter och Venus” faser. Sedan nio eller tio generationer beboddes det asiatiska berget af flere astronomfamiljer, långsamt och gradvis acklimatiserade, och vanda vid den förtunnade luften. De första af dessa hade gått under. Men vetenskapen och industrien hade, genom att magasinera solstrålarne, lyckats temperera köldens bitterhet, och acklimatiseringen hade gradvis skridit framåt, på samma sätt som under forna tider i Quito och Bogota,
der man under 18de och 19de århundradena såg en lycklig
befolkning lefva i öfverflöd och dess unga qvinnor dansa nätterna igenom, på en höjd öfver hafsytan, der bestigarne af Mont Blanc i Europa knappast kunde taga några steg utan att förlora andan. En liten astronomisk koloni hade efter hand bildat sig på Himalayas sluttningar, och observatoriet hade genom sina arbeten coh sina upptäckter vunnit den äran att betraktas såsom det förnämsta i hela verlden. Dess yppersta instrument var den beryktade eqvatorealen med hundra meters fokus, tack vare hvilken man ändtligen lyckats dechiffrera de hieroglyfiska signaler, som Marsborna sedan tusentals år förgäfves riktat till oss.
Medan de europeiska astronomerna diskuterade den nya kometens bana och konstaterade riktigheten af den kalkyl, som förutsade dess möte med jorden, hade Himalayas observatorium afsändt ett nytt telegram:
Källa: Project Runeberg ·