Sida 155
1. Hvad framtiden bär i sitt sköte
155
som ej egnade sig åt något produktivt arbete, och för att : uppehålla byråkratismen, hade regeringarne sett sig nödsakade att drifva upp skatterna till en förfärande höjd. Man hade slutligen beskattat allting: luften, som man andas, källornas och regnets vatten, värmen och ljuset från solen; brödet, vinet, alla födoämnen; kläderna ända till skjortan; bygnaderna; städernas gator och vägarna på landet; djuren, hästar, oxar, hundar, kattor, höns, kaniner, foglar i bur; blommor och plantor; alla slags möbler och smycken; fickoch väggur; musikaliska instrument, pianos, orglar, violer, flöjter, jagthorn; man lade skatt på alla yrken och företag, på gift folk, på ungkarlar, på ammor, på barn, på allt, absolut allt; och skatterna hade varit i jämn tillväxt ända till den dag, då deras summa var lika stor med nettoprodukten af allt arbete, med undantag af "det dagliga brödet.” Men då hade allt arbete upphört. Det tycktes hädanefter omöjligt att lefva. Det är detta, som framkallade de internationella socialisternas stora revolution och de andra, som följt efter. Men dessa revolutioner hade ej fullständigt befriat Europa, det var de unga flickornas liga som Europa hade att tacka för sin räddning.
T trots af inkonseqenserna, skepticismen och till och med barbariet och oredligheten hos vissa statsmän hade den republikanska statsformen segrat öfver monarkien, men härigenom hade ej demokratien kommit till makten. Man hade kommit till den åsigten, att intellektuell och moralisk jemnlikhet ej existerar, och i stället för att lemna styret åt förste bäste politiska skrikhalsar, som arbeta hvar och en för sitt enskilda intresse, hade man öfverlemnat regeringen åt en konselj af de olika ländernas mest öfverlägsna snillen, tänkare, forskare och uppfinnare.
Sammanslagningen af folk, idéer och språk hade naturligtvis ledt till gemensamt mått och vigt. Alla nationer hade antagit metersystemet, som är grundadt på sjelfva pla 11
Källa: Project Runeberg ·