Verldens undergång

- —— — — 2 —

g A —

161

genom sin totaleffekt som genom blickens genomträngande ljufhet, munnens vällustiga skönhet och det herrligt böljande håret. Oaktadt det ännu var jemförelsevis litet bredvid mannens, hade qvinnans hufvud dock på grund af de ökade intellektuella öfningarna tilltagit i storlek, men det hade äfven det manliga hufvudet gjort: kroppen hade i ersättning blifvit mindre, man såg ej längre några jättar. Fyra ständigt verkande orsaker hade bidragit till att så småningom förändra menniskokroppen; dessa voro: utvecklingen af hjernan och de intellektuella förmögenheterna, handarbetets och kroppsöfningarnas aftagande, näringssättets förändring samt slutligen valet af hustru. Den första omständigheten hade haft hufvudskålens tillväxt till följd; den andra hade minskat benens och armarnas styrka; den tredje hade minskat magens omfång samt gjort tänderna mindre, finare, mera perllika; den fjerde hade återigen tenderat till att upplifva de klassiska formerna för den menskliga skönheten, den ståtliga manliga hållningen, det högburna hufvudets nobla uttryck, qvinnokroppens fasta och hbehagfulla linier. Inemot hundrade seklet af vår tideräkning fans blott en enda ras, temligen småväxt, med mycket hvit hy, i hvilken antropologerna möjligen kunnat upptäcka spår af hufvudsakligen anglosaxisk och kinesisk härstamning. . Menskligheten hade sträfvat till enhet, en och samma ras, ett enda språk, en gemensam regering, en enda religion, (den astronomiska filosofien), som utan några officiella religiösa system predikade blott det upplysta samvetets språk, och i denna enhet hade de forna antropologiska skiljaktlig- ' heterna slutligen smält samman; man träffade ej längre på sockertoppshufvud med fanatisk blind tro, ej heller platta hufvudskålar och förhärdade skeptici. Religionerna från fordom, HKristendomen, muhamedanismen, buddhaismen, mosaismen hade gått samma väg som de mytologiska legen