Sida 163
1. Hvad framtiden bär i sitt sköte
183
På samma gång hade, från sekel till sekel, jordklotets animala invånare fullkomligt förändrats. 'De vilda djuren, lejon, tigrar, hyenor, pantrar, elefanter, giraffer, kängurer, såväl som hvalfiskar, hajar och sälar, funnos ej längre till. Så var det ock med roffoglarna. Menskligheten hade småningom tämt de djurslägten, som kunde vara nyttiga, exempelvis aporna, och utrotat de öfriga, tagit hela jordklotets yta i full besittning. Naturens rike hade gradvis vikit undan för den segrande civilisationen. Hela vår planet hade slutligen blifvit mensklighetens stora trädgård, en trädgård, som hädanefter sköttes vetenskapligt, intelligent och rationelt; man såg ej längre fruktträden blomma före vårfrosten, ej haglet föröda vingårdarna eller ovädren slå ned sädesfälten, floderna öfversvämma länder och städer, regn eller torka skada skörden, eller lefvande varelser dö af hunger och köld. Intelligensens välde var oinskränkt.
AN
Källa: Project Runeberg ·