Sida 191
3. Fåfänglighet, förgänglighet
191
Det är en af den moderna fysikens mest lysande och fruktbärande uppfinningar. Molekylerna af qväfve och syre, af torr luft, hindrar ej värmens förflygtigande. Men såsom vi nyss sagt, besitter en molekyl vattenånga 80 gånger större absorberande förmåga än 200 molekyler torr luft, och följaktligen har en dylik molekyl 16,000 gånger större förmåga att bevara värmen än en torr molekyl. Det är alltså ej riktigt sagdt, att luften reglerar vilkoren för jordelifvet; det är den deri inneslutna vattenångan.
Om man från all luft, som omgärdar jorden, borttog dess lilla parti vattenånga, skulle jordytan förlora sin värme till den grad, att dess temperatur liknade den som råder på dess högsta bergstoppar; jordatmosferen utan vattenånga har ej större förmåga än det absolut tomma att bevara värmen. Det blefve samma temperatur som den på månen. Marken kunde ännu uppvärmas direkt under solens inflytande, men till och med under dagens lopp skulle dess värme dunsta bort, och efter solnedgången vore jorden utsatt för verldsrymdens oerhörda köld, som antages vara 273 grader under noll.
Allt vegetabiliskt, animaliskt och menskligt lif vore då omöjligt, äfven om det ej redan blifvit så genom vattnets försvinnande.
Utan tvifvel kunna och böra vi medgifva, att vattnet ingalunda på andra verldar i oändligheten varit ett oundgängligt vilkor för lifvet, liksom på vår planet. Naturens makter äro ej begränsade af den menskliga iakttagelsens trånga sfer. Det existerar säkerligen i oändlighetens gränslösa rymder myriader, millioner solar helt olika vår egen, verldsystem, der andra substanser, andra kemiska kombinationer, andra fysiska och mekaniska förhållanden frambragt varelser, som äro oss absolut olika, lefva ett annat lif, äro försedda med andra sinnen och till sin organisation långt mera skilja sig från oss än fisken eller mollusken på ocea
Källa: Project Runeberg ·