Sida 205
4. Omegar
205
hela den menskliga praktens och framgångens historia ända in emot dess slut.
Slutet! Dess timme slog i Odets stora slagur. Omegar visste, att jordens hela lif hädanefter låg i det förflutna; att ingen framtid hädanefter kunde finnas för henne, och att
det närvarande sjelft snart skulle upplösa sig som ett ögonbiicks dröm. Menniskoslägtets arftagare erfor den djupaste känsla af allt lefvandes fåfänglighet. Skulle han vänta på att ett otroligt underverk räddade honom från den förestående undergången? BSkulle han svepa de begge döde och dela deras graf? Skulle han försöka att ännu några dagar, några veckor, kanske några år utspinna en enslig, onyttig och hopplös tillvaro? Hela dagen irrade han omkring i de stora dödstysta gallerierna och på aftonen hängaf
Källa: Project Runeberg ·