Sida 27
2. Kometen
21
mare än på 150 millioner kilometers distans. Från jorden förblef han ständigt aflägsnad med 170 millioner kilometer. Men om han nalkats solen ännu mer, skulle hans utseende blifvit ännu mer storartadt och utan tvifvel fruktansvärdare, ty kometernas dimensioner tilltaga i den mån de utsättas för solens inverkan. Och om denna ofantliga massa i sin flygt förts direkt mot solen och dess fart derigenom ökats med 5 å 6 hundra tusen meters hastighet i sekunden, skulle dess sammanstötning med solen kunnat helt plötsligt uppdrifva solen$ utstrålning till en så oerhörd grad, att allt vegetabiliskt och animaliskt jordelif uppslukats deraf inom några dagar ....
En fysiker hade till och med gjort den egendomliga anmärkningen, att en komet, jemnstark med eller öfverlägsen den af 1811, på detta sätt kunde medföra verldens undergång, utan att han ens behöfde snudda vid jorden, genom ett slags explosion af solljus och solvärme, lika med dem vissa stjernor företett. Sammanstötningen gåfve nemligen uppbhof till en värmegrad sex tusen gånger starkare än den, som frambragtes vid förbränningen af en stenkolsmassa lika stor som kometen.
Man hade dragit den slutsatsen, att om en dylik komet i stället för att störta in i solen sammanstött med vår planet, - följde deraf verldens undergång genom eld. Mötte han Jupiter, skulle han till denna planet medföra en värmegrad stark nog att återskänka honom hans förlorade ljus och för någon tid återföra honom till soltillståndet, med den påföljd att jorden funne sig upplyst af tvenne solar. Jupiter blefve då en liten nattlig sol vida mera strålande än månen och lysande med eget ljus, rödt, rubin- eller granatfärgadt, på tolf år genomlöpande sin kretsbana omkring oss. En nattlig sol! Det skulle nästan ej längre finnas några nätter för oss.
De yppersta klassiska astronomiska verk hade på nytt
genomgåtts; man hade läst om de mest karakteristiska ka8
Källa: Project Runeberg ·