Sida 28
2. Kometen
28
pitlen af Newton, Halley, Maupertius, Lalande, Laplace, Arago, Faye, Newcomb, Holden, Denning, Robert Ball och deras efterföljare. Laplaces uppfattning hade dock allra mest slagit an och man hade på nytt dragit fram i dagen hans ord: "Jordaxeln och rotationsrörelsen förändrade; hafven lemnande sitt förra "läge för att strömma mot den nya eqvatorn; en stor del af menniskorna och djuren dränkta i denna syndaflod; hela slägten förintade; alla den menskliga industriens skapelser förstörda, sådana äro de olyckor sammanstötningen med en komet kunna medföfta.”
Sålunda gingo diskussionerna och gissningarna sin gilla gång, de retrospektiva undersökningarna, beräkningarna. Men hvad som aldrig kunde underlåta att anslå alla sinnen var det faktum, att den förevarande kometen visade en kärna af ovanlig fasthet, och att koloxiden obestridligen var förherskande i dess kemiska sammansättning. Oro och förfäran hade på nytt blossat upp. Man tänkte ej på annat än kometen, man talade ej om annat. Uppfinningsrika hjernor hade redan börjat söka några praktiska sätt, mer eller mindre utförbara, att undandraga sig dess inflytande. Kemisterna påstodo sig kunna rädda en viss del atmosferiskt syre. Man hittade på metoder att skilja denna gas från qväfvet och instänga den i ofantliga hermetiskt tillslutna gasklockor. En reklamlysten apotekare försäkrade, att han förtätat den i pastiljer och betalade under fjorton dagar åtta millioner för annonser. Köpmänpnen förstodo att draga nytta af allt, till och med af mensklighetens undergång. Allt hopp var emellertid icke ute. Man diskuterade, man darrade, man hetsade upp sig, man ryste, man började redan dö ... men men hoppades ännu.
Midt under detta tillstånd af allmän upphetsning öppnades Institutets stora seans, väntad såsom ett sista orakelord.
På grund af sin höga ställning var direktören för Paris” Obeervatorium sjelfskrifven att öppna diskussionen.
Källa: Project Runeberg ·