Verldens undergång

31

vanlig civil högtidsdrägt och sedan två och ett halft århundrade voro alla europeiska ordensdekorationer afskaffade; Central-Afrikas voro i ersättning desto praktfullare.

De till betjening använda aporna stodo med korrekt hållning vid dörrarna.

Ordföranden öppnade sammanträdet med följande helsning:

'Mina damer och herrar!

kännen alla$£yftet med vår sammankomst. Aldrig har menskligheten befunnit sig i ett skede likt det, hvari vi befinna oss. Aldrig har denna åldriga sal från tjugonde århundradet inneslutit ett sådant auditorium som det, inför hvilket jag nu har äran att tala. Sedan fjorton dagar är det stora problemet om verldens undergång det enda föremålet för vetenskapsmännens diskussioner och forskningar. Dessa debatter, dessa studier komma att här offentligen framläggas. Jag ger omedelbart ordet åt herr direktören för Observatorium.” —

Astronomen reste sig genast från sin plats med några anteckningar i handen. Han talade med stor lätthet, hans röst var angenäm att höra, hans ansigte jovialiskt, gesterna enkla blicken mild. Den breda pannan omgafs af ett präktigt hvitt hårsvall böljande i lockar. Det var en lika skönlitterärt som vetenskapligt bildad man, och hela hans väsen ingaf sympati i lika hög grad som vördnad. Hans lynne var utpregladt optimistiskt, äfven under de mest nedslående förhållanden. Knappast hade han yttrat några ord, förrän åskådarnes ansigtsuttryck förändrade sig, i stället för dystra och oroliga blefvo de lugnt uppmärksamma.

«Mina damer,” började han, "det är till er jag först af alla vänder mig, och jag besvär er att ej längre darra inför ett öde, som kanske ails icke artar sig att blifva så fruktansvärdt som I föreställen er, mina damer. Jag hoppas inom några ögonblick kunna öfvertyga er om, att denna komet,