Sida 32
3. Seansen i Institutet
32
hvars ankomst hela menskligheten med bäfvan afvaktar, icke skall medföra total undergång af allt jordiskt. Intet tvifvel om att vi böra vänta oss en katastrof; men den betyder ej jordens undergång, ty det är ej på detta sätt vi komma att gå under. Verldarne dö af ålderdomskrämpor och ej af olyckshändelse, och ni, mina damer, veta mycket väl, att verlden ej är gammal ...
Mina herrar, jag ser här representanter för alla samhällsklasser, de högsta som de lägsta. Man förstår mycket väl, att inför ett sådant hotande förebud till allt jordelifs undergång som det förevarande, hvarje slags menskligt affärsintresse aftager. Icke dess mindre försäkrar jag er, att för min personliga del skulle jag ej tveka att köpa in alla statspapper, som nu fallit till ett minimum, om börsen icke vore stängd och om jag någonsin vore olycklig nog att göra affärer inom dess murar.”
Knappt hade talaren fällt dessa ord, förrän en amerikansk jude, en känd finansfurste, som befann sig på amfiteaterns öfversta bänkar, rusade ned, banade sig — Jehovah vete på hvad sätt! — genom den kompakta menniskomassan, och rullade ut som ett klot genom en sidodörr.
Afbruten genom denna oväntade effekt af en rent vetenskaplig reflektion, återtog talaren:
Källa: Project Runeberg ·