Verldens undergång

36

Det var en lång, torr, mager person med kal hjessa och bleka, kalla drag, omgifna af kortklippta, grånande polisonger. Hans röst ljöd som ur djupet af en källare, och hela hans uppsyn påminde snarare om en begrafningsentreprenör än om en läkare, som lefver i förhoppningen att rädda sina sjuka från döden. Hans uppfattning af tillståndet skiljde sig betydligt från astronomens, och man kundemärka detta redan af hans första ord.

"Mine herrar,” sade han, "jag skall fatta mig lika kort som den högt värderade vetenskapsman vi nyss haft nöjet åhöra, och det fastän jag tillbragt långa nätter med att i dess minsta detaljer analysera koloxidens egenskaper. Det är om denna gas jag vill tala, enär vetenskapen ådagalagt, att den är förherskande i kometen, och att ett möte mellan denna och vår jord är oundvikligt.

Dess egenskaper äro förfärliga, hvarför ej erkänna det! ty en omätligt liten qvantitet blandad med den luft vi andas in är tillräcklig att under tre minuter afbryta lungornas funktioner och hejda vårt lif i dess lopp.

Hela verlden vet, att koloxiden, som kemiskt betecknas med CO, är en permanent gas, utan lukt, färg eller smak och nästan oupplöslig i vatten. Dess täthet jemförd med luftens är 0,98. Den förbrännes i luften och frambringar då kolsyrad anhydrid med en svagt lysande blåaktig flamma.

Koloxiden har en beständig benägenhet att absorbera syret. (Talaren betonade starkt dessa ord). I masugnar, till exempel, förvandlar sig kolet till koloxid vid kontakten med en otillräcklig luftmängd, och det är vidare denna oxid som försätter jernet i metalliskt tillstånd, i det den bemäktigar sig syret, som förut ingick i dess kemiska sammansättning.

I solljuset förenar sig koloxiden med kloret och frambringar en öfverklorsyra COCL? med obehaglig lukt och som antager formen af gas.