Verldens undergång

44

upphettning af luften. Detta eger för resten rum i smått vid hvarje enstaka meteorstens fall. Uranoliten är smält, glacerad på hela sin yta och liksom öfverdragen med fernissa; men dess fall har försiggått med så utomordentlig hastighet, att den ej fått tid att blifva upphettad i sitt inre. Om man klyfver honom är han alldeles iskall inuti. Det är luften som blifver upphettad.

Ett af de mest egendomliga resultaten af den analys jag nu haft äran framlägga för er, är att de mer eller mindre väldiga fasta kroppar, som man tror sig skilja per teleskop i kometens kärna, komma att möta ett sådant motstånd, då de genomlöpa vår atmosfer, att de ej, såvida ingenting oförutsedt tillstöter, kunna komma till marken i helt tillstånd, utan splittrade i tusentals småbitar. Det uppstår luftsammantryck framför meteorstenen, tomrum bakom den, upphettning på dess yta ända till hvitglödgning af den framilande kroppen, våldsamt buller frambragt af luftens tillbakaströmning i tomrummet, åskdunder, explosioner, meteorstenarnes upplösning och nedstörtandet af de metalliska delar, som äro nog fasta att stå emot, samt de öfrigas afdunstning. En meteor af svafvel, fosfor, tenn eller zink skulle famma upp och öfvergå till ånga, långt innan den nådde vår atmosfers nedre lager.

Om vi hafva något att frukta, är det alltså icke, eniigt min uppfattning, koloxidens nedträngande i vår atmosfer, utan endast den betydliga höjning af temperaturen, som otvifvelaktigt frambringas af rörelsens öfvergång i värme.

I detta fall kunde man kanske rädda sig genom att fly till det halfklot af jorden, som ej rätt i synen kommer att ta emot kometens stöt. Luften är en mycket dålig värmeledare.”

Ännu medan astronomen talade, hade en ung flicka från telefoniska centraladministrationen inträdt genom en sidodörr och, ledsagad af en livréklädd apa, som en blixt