Sida 47
4. Huru verlden kommer att sluta
47
kostbordet, då han emottog detta telefonbud från sin kusin. Det var ingen konst för honom att genomdrifva Börsens öppnande och att köpa upp för hundra millioner värdepapper. New York-börsens öppnande hade omedelbart affischerats i Paris, der det var för sent att göra samma kupp, men der man kunde förbereda en för morgondagen med nya finansiella kombinationer. Allmänheten hade begärligt satt tro till, att amerikanarne af eget bevåg återupptagit affärerna, och förknippande detta med det tillfredsställande intrycket af seansen, började publiken åter sola sig i hoppets strålar.
Icke desto mindre strömmade den med samma ifver till aftonens sammanträde och utan särskildt bistånd af nationalgardet hade det varit omöjligt för de privilegierade åhörarne att nalkas palatsets portar. Natten hade fallit på, kometen tronade på himlahvalfvet, strålande, mera bländande än någonsin och äfven mera hotande, och om på sin höjd hälften af alla menskliga varelser tycktes mer eller mindre lugnad, så var återigen den andra hälften darrande och ängslig.
Åhörarekretsen var nästan alldeles densamma som förut, ty hvar och en hade brunnit af ifver att genast höra fortsättningen af denna diskussion mellan samtidens största vetenskapliga auktoriteter, hvari man debatterade frågan om vår planets öde, om den skulle komma att gå under genom en katastrof eller helt lugnt dö en naturlig död. Likvisst märkte man frånvaron af kardinal-ärkebiskopen af Paris, som plötsligt af påfven blifvit kallad till Rom till ett ekumeniskt möte.
«Mine herrar,” började presidenten, "ännu hafva vi ej mottagit öfversättningen af den från Gaorisankar signalerade Mars-depeschen, men vi kunna omedelbart öppna sammanträdet för att lyssna till de vigtiga meddelanden, som lofvats oss af ordföranden i geologiska sällskapet och me
Källa: Project Runeberg ·