Sida 57
4. Huru verlden kommer att sluta
57
mer och mer, med den påföljd att vågornas verkan blefve mindre kraftig. I alla händelser, enär efter 3 centimeter om året en sträcka af 6,800 kilometer är dömd att försvinna efter 226,600,000 år, skulle femtedelen af denna siffra, således cirka 45 millioner år, representera ett minimum af erforderlig tid för fastlandets uppslukande af hafsvågorna; dessas senares intensitet vore knappast mer än en femtedel af regnets och flodernas.
Summan af de mekaniska krafterna synes alltså beröfva fastlandet en volym af 12 kubikkilometer årligen, hvilket — med en totalvolym af 100 millioner kubikkilometer — skulle : åstadkomma fastlandets fullkomliga undergång efter något öfver åtta millioner år.
Men vi ha ännu ej på långt när uttömt analysen af de "fenomen, som verka förstörande på fastlandet. Vattnet är ej blott en mekanisk faktor, det är dertill ett upplösningsämne, och som sådant vida mäktigare än hvad man vore frestad att tro, och detta med anledning af den ganska beaktansvärda portion af kolsyra, som allt vatten innehåller, vare sig det lånar den från atmosferen eller förskaffar sig den genom att upplösa jordens organiska beståndsdelar. Vattnet, som cirkulerar genom all slags mark, uppfångar der substanser, som det genom ett så att säga kemiskt angrepp bortför från mineralierna i de klippor det sköljer.
Flodvattnet innehåller per kubikkilometer omkring 182 tons upplösta substanser. Samtliga floder tillföra årligen hafvet nära fem kubikkilometer af dessa substanser. Det är alltså icke längre tolf, utan sjutton kubikkilometer, som jorden årligen skulle förlora, under påverkan af de olika inflytelser, som arbeta på dess undergång. Och häraf följer, att totalmassan af 100 millioner kubikmeter kommer att frätas bort, icke efter åtta, utan efter sex millioner år.
Men äfven denna siffra kommer att undergå en betydlig förminskning. I sjelfva verket får man ej glömma, att de
Källa: Project Runeberg ·