Sida 56
4. Huru verlden kommer att sluta
56
Vid denna undersökning kan man använda tvenne metoder. Den första består i att bestämma den förlust af volym, som en tillbakagång af tre centimeter om å&ret tillskyndar alla jordens kuster. För detta ändamål måste man känna kusternas utbredning, såväl som deras medelhöjd. Alla hafskuster på hela jorden bilda en sträcka af 200 tusen kilometer. Beträffande kusternas nuvarande höjd öfver hafsytan är det säkerligen en öfverdrift att bestämma den till hundra meter i genomsnitt. En tillbakagång af tre centimeter motsvarar alltså en årlig förlust af tre kubikmeter per meterlängd eller 600 millioner kubikmeter för 200,000 kilometers kustlängd, eller sex tiondedels kubikkilometer. . Med andra ord, hafvets frätning motsvarar endast en sjuttondel af flodernas.
Man kan härvid möjligen invända, att enär höjden öfver hafsytan tillväxer mot fastlandens inre, borde samma tillbakagång under tidernas lopp motsvara en allt betydligare förlust af volym. Är väl denna invändning grundad? Vi äro böjda att tvifla derpå; ty regnets och de rinnande vattnens arbete, hvilket såsom nämdt tenderar mot ytornas fullkomliga jemnande, kommer att gå lika fort som vågornas verk.
Å andra sidan, då jordens yta uppgår till 145 millioner qvadratkilometer, skulle en cirkel af samma ytinnehåll hafva en radie af 6,800 kilometer. Men denna cirkels periferi utgjorde blott 40,000 kilometer, det vill säga att hafvet på dess omkrets finge fem gånger mindre fäste än det nu har, tack vare alla inskärningar, som förlänga kusterna till 200,000 kilometer. Man måste då antaga, att hafsvattnets frätning på vår jord går fem gånger fortare än på en lika stor cirkelyta. Denna beräkning representerar säkerligen ett maximum; ty det är logiskt att antaga, att sedan de långa, smala halföarne söndergnagts af hafvet, komme proportionen mellan omkrets och yta att förminskas
'
Källa: Project Runeberg ·