Sida 55
4. Huru verlden kommer att sluta
55
Om vi utgå ifrån, att kontinenternas hela ytinnehåll utgör 145 millioner qvadratkilometer, följer häraf, att volymen af kontinenternas upphöjda delar kan uppskattas till 145,000,000 x 0,7, det vill säga 101,500,000, i rundt tal hundra millioner kubikmeter. Sådan är den visserligen högst respektabla men ingalunda obegränsade massa, mot hvilken de yttre naturkrafternas förstörelseverk riktar sig.
Alla floder tillsammantagna kunna anses årligen tillföra hafvet 23,000 kubikkilometer vatten (med andra ord 23,000 milliarder kubikmeter). En sådan vattentillförsel gåfve, efter det konstaterade förhållandet af 38 delar mot 100,000, en volym af fasta kroppar motsvarande 10,4 kubikkilometer. Denna siffra förhåller sig till kontinenternas totalvolym som 1 till 9,730,000; om fastlandet vore en likformig platå af 700 meters höjd, förminskades dess höjd, endast genom flodernas inverkan, med nära sju hundradels millimeter om året, alltså en millimeter på fjorton år och sju millimeter på ett århundrade.
Vi hafva här en bestärnd siffra, som anger qvantiteten af frätningen på kontinenterna. Man finner, att om denna frätning verkade alldeles ensam under loppet af tio millioner år, skulle den sänka fastlandets hela massa till hafvets nivå.
Men regnet och floderna äro ej de enda makter, som tära på vår jord; andra faktorer medverka till fastlandets progressiva förstöring. Den första af dem är hafvets frätning.
De storbrittanniska kusterna erbjuda det bästa exemplet, om man vill få en föreställning om hafvets långsamt förödande verksamhet; deras läge utsätter dem nemligen för de atlantiska vågorna, uppdrifna af sydvestvindarna, och hvilkas våldsamhet ej mildrats af något hinder under vägen. De storbrittanniska kusterna rycka också tillbaka med i medeltal tre meter per århundrade. Utsträckom denna beräkning till alla kuster, och vi skola se hvad följden blir.
Källa: Project Runeberg ·