Sida 62
4. Huru verlden kommer att sluta
62
Vare sig det ingår kemiska föreningar eller genomtränger jordklotets djupa lager, förminskas alltså vattnet på jordens yta. Det kommer att nedtränga allt mer och mer ju mera jordvärmen aftager.
De värmebrunnar, som man sedan hundra år gräft i närheten af de stora städerna och hvilka gratis gifva den till husbehof nödiga värmen, komma att uttömmas i proportion med aftagandet af värmen i jordens innandöme. Den dag kommer, då jorden skall vara afkyld ända till sitt centrum, och den dagen skall också allt vatten vara totalt försvunnet.
Det tyckes för resten, mine herrar, som om de olika himlakropparne i vårt solsystem komma att röna samma öde. Vår granne månen, hvars volym är vida underlägsen jordens, har afkylts hastigare och förr slutat de olika skedena af sitt stjernelif; fullständigt uttorkade äro dess forna haf, på hvilkas plats man ännu i dag urskiljer otvetydiga märken efter vattnets verksamhet; men de äro som sagdt, uttorkade och man kan ej iakttaga någon ångbildning, intet moln, ej bheller kan spektroskopet der upptäcka någon vattenånga. Planeten Mars, som äfven är mindre än jorden, synes vara i ett mera framskridet stadium än denna, och man konsta terar, att den ej längre eger en enda ocean, värd detta namn, utan endast sjöar af måttlig utsträckning, af obetydligt djup och sins emellan förbundna medelst kanaler. Attdet finnes mindre vatten på Mars än på jorden är ett genom observationer konstateradt faktum, äfven molnen äro der mycket mera sällsynta och atmosferen torrare, utdunstningen och molnbildningen försiggå der mycket hastigare än hos oss, de arktiska regionernas snö företer efter de olika årstiderna större ytvexling än den jordiska snön. Och planeten Venus, som är yngre än jorden, är omgifven af en ofantlig, ständigt molnfylld atmosfer. Alltså bekräfta de tre himlakroppar, vi närmast känna, denna teori om vattenmängdens aftagande.
Källa: Project Runeberg ·