Sida 73
4. Huru verlden kommer att sluta
73
Talaren tystnade och beredde sig att nedstiga från tribunen, då direktören för de sköna konsterna begärde ordet.
'Mine herrar,” sade han från sin plats, "om jag förstått rätt, kommer i alla händelser jorden att förgås genom köld och först efter millioner år. Om alltså en målare ville skildra de sista ögonblicken, skulle han betäcka jorden med glacierer och skelett ...”
"Nej,” svarade Columbias kansler, "ty det är icke kölden, som är förnämsta orsaken till glaciererna, det är ... värmen.
Om solen icke komme hafven att afdunsta, skulle intet moln bilda sig, och utan dagens stjerna skulle ej heller några vindar blåsa. För att ismassor skola frambringas, fordras först och främst en sol, som omsätter vattnet i ånga och deraf bildar moln, samt vidare en kondensator. Ni veta, att hvarje kilogram ånga representerar en qvantitet sol- värme, tillräcklig att försätta fem kilogram gjutgods i smält tillstånd (1,110 gr.)! Genom att tillräckligt försvaga solens verksamhet skulle vi undertrycka orsaken till isbildning.
Det är alltså hvarken snö eller is som skall ombhölja jorden, men hvad som återstår af hafven skall frysa igen, floder och bäckar skola försvinna, och all atmosferisk rörelse skall afstanna.
Såvida ej solen före sitt slocknande fallit i dessa spasmer, hvarom vi nyss talade, och härigenom smält de sof" vande ismassorna, på nytt frambragt moln och luftströmmar, väckt upp källorna, rännilarne och floderna och efter denna period af opålitligt uppvaknande plötsligt sjunkit tillbaka i sin dvala. Det vore dock en dag utan morgondag.”
En ny röst hördes nu. Den tillhörde en ryktbar elektriker.
«Alla dessa af kölden frambragta dödsorsaker kunna nog låta höra sig, men man har icke talat om undergång genom eld, annat än i förbindelse med det befarade mötet
Källa: Project Runeberg ·