Verldens undergång

72

kalla en ny &ra, nya perioder, qvintära, sexära, fullkomligt olika de föregående?

Hvad-som är säkert är att solen slutligen kommer att förlora sin värme; dess massa sammantränger sig och för tätas, dess flytande beståndsdelar aftaga. Det skall komma en tid, då cirkulationen, som närer ljussferen och reglerar dess utstrålning, i det den låter hela den enorma massan taga del deri, skall blifva trögare och börja dämpas. Då skall utstrålningen af ljus och värme minskas och växt- och djurriket mer och mer trängas moi eqvatorn. Då denna cirkulation fullständigt upphört, skall den härliga ljussferen ersättas af en ogenomskinlig och mörk skorpa som hämmar all ljusstrålning. Solens klot blir mörkrödt, sedan svart, och den eviga natten inträder. Månen, som lyser endast genom det reflekterade solljuset, skall ej längre upplysa de ödsliga nätterna. Vår planet har då intet annat ljus än stjernornas. Då solvärmen utsläckts, skall atmosferen vara försänkt i absolut hvila, och ingen vind skall längre kunna blåsa i någon riktning. Om hafven då ännu existera, skola de bringas till fast form af kölden, ingen afdunstning skall bilda några moln, intet regn skall falla, ingen källa porla. Kanske skola de sista dödsryckningarne af en slocknande låga, såsom man ser hos stjernor, hvilka äro på väg att dö, kanske skall en tillfällig värmeutveckling frambragt af solskorpans hopsjunkning, för ett ögonblick uppväcka den gamla solen från forna dagar, men äfven detta voro endast förebud till dess slutliga aftynande.

Och jorden skall, som ett svart klot, en istäckt kyrkogård fortsätta med att rulla kring den svarta solen och att framdrifvas i den oändliga natten, neddragas med hela solsystemet i en afgrund utan botten. Det är solens utslocknande, som blir orsaken till jordens död ... efter ett tjugutal millioner år, eller ännu senare ... kanske efter dubbelt så lång tid.”