Verldens undergång

79

«£Till svar härpå,” återtog presidentskan för fysiska sällskapet, "ber jag om tillåtelse att få bifoga ett enda ord. Enligt all sannolikhet skall vattnet ha försvunnit från vår lilla glob (liksom från månen och Mars) förr än de trettio millioner år, som fordras för solens utslocknande, ha förgått och jordens undergång skall ega rum långt före solens utslocknande.”

I samma ögonblick som talarinnan fälde dessa ord hördes uppifrån taket en röst, som tycktes komma långt ifrån ... Men det är kanske nödvändigt att förutsända en förklaring.

Observatorierna på jordens högsta bergspetsar voro, såsom vi nämt, telefoniskt förbundna med Paris' observatorium, och telefonerna hördes på afstånd, utan att man behöfde föra någon lur till örat. Läsaren påminner sig utan tvifvel, att det vid slutet af förra seansen anländt ett fonogram från berget Gaorisankar, meddelande ett fotofoniskt budskap från Marsborna, hvilket man omedelbart satt sig att dechiffrera. Enär tolkningen af detta dokument ej hunnit aflemnas vid det andra sammanträdets början, hade administrationen för de elektriska kommunikationerna satt Institutet i förbindelse med Observatoriet, och ett telefonoskop hade upphängts i amfiteaterns kupol. Den från höjden kommande rösten talade sålunda:

ssAstronomerna i Mars' eqvatorialstad underrätta jordborna, att kometen anländer rätt emot dem med dubbelt så stor hastighet som Mars' omloppshastighet. Rörelsen omsatt i värme och värmen t elektricitet. Intenstol magnetiskt oväder. Man bör aflägsna sig från Italien.”

Rösten tystnade under allmän förfäran inom åhörarkretsen, med undantag af några få skeptici, ty en af dem, redaktör för tidningen "Fria Kritiken,” klämde in sin monokel i högra ögonvrån, reste sig från journalistläktaren och utropade med skallande stämma;