Sida 80
4. Huru verlden kommer att sluta
80
'Jag fruktar storligen, vördade lärde, att Institutet är utsatt för drift. Man skall aldrig få mig att tro, att Marsborna — ifall de nu ens existera och verkligen sända oss nyheter — känna Italien till namnet. För min del tviflar jag på, att någon af dem läst Cesars kommentarier eller påfvarnes historia, så mycket mera som ...” 4
Men plötsligt blef talaren, som började ge sig ut i en intressant dityramb, afbruten af det elektriska ljusets oväntade utslocknande. Salen befann sig försänkt i djupaste mörker, med undantag af en stor, starkt upplyst yta . högt upp i hvalfvet. Rösten tillade de tre orden: "Här är Marsdepeschen,” och genast syntes en samling tecken på telefonoskopets tafla.
Som man kunde betrakta denna depesch endast genom att hålla blickarne riktade mot taket och hufvudet tillbakalutadt i en tröttande ställning, lät presidenten en ringledning ljuda, en maskinist anlände, transporterade medelst en projektionsapparat och en spegel dessa hieroglyfer till det stora väggfältet bakom presidentens bord. På detta sätt hade publiken dem för ögonen och kunde beqvämt analysera dem.
Presidenten ringde med sin klocka. Han skulle afsluta seansen med ett tal och draga konseqvenserna af allt hvad . man bhört:
Källa: Project Runeberg ·