Sida 87
5. Conciliet i Vatikanen
87
Sådana äro, mina vördade bröder, Jesu Christi egna ord.
Och Frälsaren har tillagt:
"Sannerligen säger jag eder, här äro några ståndande som ej skola smaka döden, förrän de få se menniskones son komma i sitt rike.” +
Dessa ord äro ordagrant tagna ur evangelierna. I veten, att i denna punkt äro evangelisterna absolut öfverens.
&T veten också, högvördige fäder, att Johannes” uppenbarelse i ännu mera tragiska uttryck skildrar den stora slut:katastrofen. Men I kännen alla ord för ord skriften, och det synes mig öfverflödigt, om ej nästan opassande, att inför den höglärda krets, som lyssnar till mig, bifoga de citat, som I alla redan hafven på läpparne.”
Så lydde inledningen till patriarkens af Jerusalem tal. Han delade sitt föredrag i tre afdelningar: 1:o Jesu Kristi ord; 2:0 den evangeliska traditionen; 3:o dogmen om kropparnas återuppståndelse och yttersta domen. Börjande i form af historisk framställning öfvergick föredraget snart till ett slags predikan, och då talaren från Paulus, Clemens af Alexandria, Tertullianus och Origenes kommit till ekumeniska mötet i Nicea och till dogmen om de dödas återuppväckande, lät han af sitt ämne hänföra sig till ett sublimt patos, som grep hela biskopsskaran. Några,som tviflade, kände sig genomträngda af de första århundradenas brinnande apostoliska tro. Vi böra tillägga, att den omgifvande ramen beundransvärdt lämpade sig för ämnet. Conciliet hölls i Sixtinska kapellet. Michel Angelos ofantliga och storartade målningar bredde sig likt en ny apokalyptisk himmel öfver alla hufvud. Det fruktansvärda hopandet af kroppar, armar och ben, med våidsamma och bizarra förkortningar, den hotfulla Kristusgestalten, de fördömda, som bortfördes af djeflar med djuriska anleten, benranglen, som
+ Matteus XXIV och X VI — Marcus XITI — Lucas X VII och XXI. A
Källa: Project Runeberg ·