Verldens undergång

88

ikläda sig kött och skinn och åter blifva lefvande, mensklighetens fasa för Guds vrede, allt detta tycktes skänka lif - åt patriarkens storartade oratoriska utbrott, och emellanåt, vid en viss belysning, trodde man sig se yttersta domens basuner närma sig, höra tonerna af den himmelska kallelsen och se de återuppståndnas kroppar vrida sig mellan himmel och jord.

Knappast hade patriarken af Jerusalem slutat sitt föredrag, förr än biskop Mayerstross af det independenta partiet, en af de mest hetsige oppositionsmännen in om Conciliet, skyndade upp på tribunen och gaf sig till att förfäkta, det man ej borde taga något enligt bokstafven i evangelierna, i kyrkans traditioner, eller ens i dogmerna. ""Bokstafven dödar,” ropade han, "'men anden gör lefvande!” Allt förändras, allt är underkastadt framåtskridandets lagar. Verlden går framåt. Upplysta kristne kunna ej längre erkänna hvarken kropparnes återuppståndelse eller Jesu &återkomst på en tron af moln, eller den yttersta domen. Alla dessa bilder,” tillade han, ""voro goda nog för katakombernas kyrka. Längesedan ha folken upphört att tro derpå. Dylika idéer äro stridande mot vetenskapen, och, högvördige fäder, ni veta lika väl som jag, att i våra tider måste man vara i öfverensstämmelse med vetenskapen, som upphört att liksom under Galilei tid vara religionens ödmjuka tjenarinna. Kropparne kunna ej återhopfogas, ej ens genom ett underverk, då man ju vet att deras beståndsdelar återvända i naturens sköte och successivt ingå i masscr af varelser, växter, djur och menniskor. Vi äro skapade af de dödas mull, och om en tid skola de molekyler af syre, väte, qväfve, kol, fosfor, svafvel och jern, hvilka bilda vårt kött och våra ben, ingå i andra menskliga organismer. Det är ett beständigt utbyte till och med under lifvet. En mensklig varelse aflider i hvarje sekund, hvilket gör åttiosex tusen om dagen, mer än trettio millioner om året, mer än tre milliarder per århun