Voltaire och hans strid mot fördomarna i religion och samhälle

18 VOLTAIRE.

punkt, em andlig sol, i hvars planetsystem det öfriga Euro- pas stater borde gå som drabanter, detta kan i någon mån inses däraf, att följden af dessa engelska brefs utgifvande blef, att de brändes af bödeln och att boktryckaren sattes i fängelse. Voltaire upptäckte England för Frankrike, han visade den engelska kyrkans företräde framför den franska, sekternas frihet och han sade: «engelsmannen går till bim- melen som en fri man". Och 1: ett ryktbart uttalande om abbéerna blottar han hela skändligheten af deras lif, deras befordran på grund af kvinnogunst, deras nattliga supéer. I hela framställningen läser man mellan raderna: blygs, Frankrike, blygs att icke den tankefrihet, som härskar på andra sidan kanalen, också fins hos dig.

Folkfriheten är Englands förnämsta ära, en ära som Frankrike icke då kunde berömma sig af. Yttrandefrineten blomstrar där, den store författaren omhuldas och beskyd- das där, statens högsta ämbeten stå öppna för honom, han är folkets andliga ledare, det är därför folket vandrande i filosofins, i naturvetenskapens, i forskningens ljus kan vara fritt, kan vara oberoende. Så skulle den grundtanke kunna öfversättas, som besjälar dessa bref. Och det är samma grundtanke om filosofin som frihetens och rättrådighetens mo- der, som besjälar hela hans författarskap. På samma gång detta yrkande på tankens frihet är hans äretitel som författare, är det emellertid den stora svagheten i hans världsåskådning att tillmäta filosofin en så stor praktiskt reformerande och världsomskapande, till handlingslifvet sig sträckande genom- gripande betydelse. Härmed sammanhänger också villfarelsen att tro, att filosoferna skulle kunna utgöra ett sådant andligt fåmannavälde, som skulle kunna med sin högre vishet styra världen. Detta är en form af patriarkalisk despotism eller den lära, som vill att framåtskridandet skall an- förtros åt ett upplyst fåvälde eller envälde. Det är icke utifrån, som mänskligheten mottar sina djupaste impulser, det är när dessa yttre impulser blifva omarbetade hos hvarje enskild individ under inflytande af den personliga er- farenheten, som de blifva historiska drifkrafter. Och detta sker icke så, att en filosof lika litet som en teolog dekre- terar en åsikt och folket sedan antar den och handlar där- efter utan så, att en åsikt framstår som följden af en per- sonlig erfarenhet. Det är härigenom den engelska fri- heten uppstått, dess grundval och fastheten i denna beror