Sida 85
II.
mån fördyrades. Redan den 26 mars 1675 utverkade han, med förbigående af magistraten, som aldrig ens i saken hördes,1 en kungl. resolution, som tillät barnhuset att uti tukthusbyggnaden få låta uppsätta några handkvarnar, dock högst till 8 par stenar, hvilka af fangarne därsammastädes skulle drifna varda; hvad där förmaldes, vare sig barnhusets, tukthusets eller enskildes spannmål, skulle vara fritt för all kvarntull och accis samt annan afgift, ägande barnhuset åtnjuta och uppbära den rättighet, som eljest skulle till kronan erläggas, men med föreskrift: att först och främst fångarne i tukt- och spinnhuset till sin hälsa och påkommande sjukdom vid dispositionen af afkomsten däraf skulle underhållas och försörjas; sedan att de betjänte vid själfva handt-verkshuset, hvarest de fattiga med arbete underhöllos, därmed belönades; funnes därefter något öfverskott, skulle sådant tillfalla barnhuset.
Denna resolution nödvändiggjorde uppbyggandet af ett särskildt kvarnhus 1676, hvilket kostade 1,811 dir smt, och föranledde 1679 inköpandet af Per Hindersson Hillers gård vid Rörstrandsgatan, att använda till mjölnaregård; den betingade ett pris af 420 dir smt. Men de påräknade inkomsterna visade sig icke så alldeles säkra. Redan under de båda första åren begagnade sig allmänheten så litet af dessa handkvarnar, att sällan mer än två par af de åtta gingo och att stundom alla stodo stilla, — ett förhållande som i någon mån förorsakades jämväl däraf, att en stor mängd fångar under dessa år voro sjuka. De la Vallée lät då Stockholms stad betala skillnaden mellan fångarnes arbetsförtjänst och omkostnaden för dem, hvilken besteg sig till 707 dir smt; och med detta tillvägagående fortsatte han till och med 1678. På grund af magistratens »inspråk» förordnade Rålamb redan 1676 »några af dess medel» att »besiktiga» barnhusets tillstånd; och yttrade då dessa, att kvarnarna ej afkastat så mycket, som kräfts för fångarnes och betjäntes kost och underhåll. Nya kommitterade1 2 förordnades d. 10 maj 1677 att genomse räkenskaperna och påakta »att barnhuset ej lede någon prejudice». Deras yttrande var likasom det förra riktadt mot de la Vallée; men denne lät sig häraf alls icke påverka. Magistraten
blef häröfver högeligen förbittrad, begärde utredning på hvad sätt denna kvarndrift tillkommit och fann sig visserligen icke lugnad af den »utredningen» åtföljande uppgift, att barnhuset redan därpå förlorat 2,093 dir smt. »I hela världen», yttrades i magistraten vid frågans behandling,3 »betjänar man sig intet af handkvarnar, om man sig af vatten-och väderkvarnar betjäna kan.» När sedan 1679 ett öfverskott af 547 dir kmt uppstod å tukthusarbetet, öfverförde de la Vallée dessa till
1 Detta enligt deras eget påstående likasom oek efter Tillers vittnesbörd. I det utlåtande 1678 års kommitterade afgifva, undras hur man fördristat sig »uti samtliga magistratens namn» att utverka höga öfverhetens nådiga bref rörande de »ovarliga och skadliga» handkvarnarna, »utan borgmästare och råds villja och kommunikation». Likartade uttalanden falla i magistraten i öfverståthållarens närvaro d. 10 febr. 1682. Men i k. brefvet står, att dess resolution är i enlighet med borgmästare och råds ingifna förslag.
2 De voro borgmästarne Trotzenfelt och 01. Te ngn er samt rådmännen P. Curling och Michel Törner
3 Mag. protokoll d. 11 jan. 1678.
Källa: Project Runeberg ·