Sida 96
II.
s. a. den 11 september rätt att nästföljande tre böndagar upptaga kollekt i alla stadens kyrkor; 1669 »reparebanan» till byggande af »bandtverkshus»;1 1671, 1674 och 1675 ytterligare rätt till kollekter i församlingskyrkorna samt 1682 samma rätt vid begrafningar likasom ock åtskilliga andra förmåner.1 2 3 4 Men dä tukthuset icke särskildt nämnts såsom någon »participant», och förutsättningarna för och omständigheterna vid anstaltens tillkomst icke längre tillerkändes någon betydelse, kan det icke förundra, om under en afgjord stämning för tillvaratagande af just barnhusets intresse ingen hänsyn togs till möjliga anspråk från tukthusets sida. I fråga om den rätt till kollekter vid begrafningar, som den 10 febr. 1682 medgifvits, hade dock särskildt bestämts, att de medel, som vid sagda tillfällen med håfvarna insamlades, skulle an-
vändas »till tukthuset och sådana tiggares underhäll, som upptagas och därstädes till arbete brukas kunna»; i sådana kollekter från Nikolai, Jakobs, Klara och Katarina kyrkor kunde ingå ett par hundrade daler.3 Tydligt är dock, att hufvudintresset från början varit riktadt på tillvaratagandet af barnen och deras bästa; nödvändigheten af »ungdomsens rätta upptuktelse såsom fundament till alla välbestälte republiker» är den röda tråd, som genomgår hela följden af privilegier och förklaringar under de nära 70 år, deras upptuktelse var mer eller mindre fast förbunden med upptuktelsen af äldre, ä olika sätt förolyckade personer. Men att dessas rätt vid ifrågavarande tillfälle icke alldeles förglömdes, bevisas dock af det ganska betydelsefulla förhållande, att af den för dem upplåtna del af tomten med dess äbyggnader någon del fortfarande för-blef för detta ändamål använd. Och härigenom förhindrades det fullkomliga utplånandet af den penitentiära grundfärg, hvilken från början gifvits anstalten af dess stiftare. Men i hög grad betecknande för dåtida uppfattningen af den genomförda förändringen är, att i barnhusets räkenskap för 1695 tukthuset införes underrubrik: »Kung/. Maj:t och kronan». Man ansåg således stadens stat vara alldeles liktydig med kronans.
Redan i det föregående hafva vi meddelat åtskilliga upplysningar om tukthusets fångpersonal. Vi hafva därjämte såsom oriktig betecknat den mycket gängse föreställningen, att tukthuset från början afsetts och användts för bestraffning företrädesvis eller uteslutande af kvinnliga fångar.
Stödjande oss på ett fångregister med tillhörande domsmaterial för nära fem års tid4 samt i öfrigt på tukthusböckernas fångverifikationer, skola
1 Rådhusrättens arkiv, registr. — Med ordet »handtverkshus» torde menas handt-verkare-hus; reparebanan gafs sannolikt, för att bereda plats för bostäder åt de fria, vid barnhuset anställda handtverkarne.
2 Se Ferlin, Stockholms stad, Sthm 1858, 1, 86. — Oriktigheten af den just där förekommande uppgiften, att tukthusinrättningen »upphörde» 1692, behÖfver ju ej påpekas. Afven i förteckningen öfver barnhuset meddelade donationer och förmåner förekomma misstag.
3 Barnhusarkivet, priv. boken. Kollektmedel, som insamlades vid sådana begrafningar, hvilka förrättades vid aftonsåugarna, skulle tillhöra kyrkorna. I tukthusboken för 1682 finner man antecknade »afgifter för håfpenningar i kyrkorna Nikolaus, Jakob, Klara och Katarina 210 dir 14 V2 öre, därifrån afdragas för dem, som skött håfgången under 97 likpredikningar, 30 daler».
4 »Register opå fangerne ocli dheres doomar loeedh Stockh:s stads tuchthus, ifrån den 22 febr. a:o 1669 till den 5 febr. anno 1674.» En volym i barnhusarkivet med vidliggande notarialremisser och åtskilliga utslag.
Källa: Project Runeberg ·